Anna Om Barn Nummer 2!

Anna Om Barn Nummer 2!

img_0026

Inatt vaknade jag plötsligt av att livmodern liksom drog ihop sig av en attack-bebislängtan.
Fast det var snabbt övergående. Jag vet ju att jag NOG helst bara vill ha ett barn.

Men för att övertyga mig själv, så är det lika bra att lista för- och nackdelar, så min hjärna kan tänka lite klarare.

PLUS med ett barn till:

  • Kul för Knut att ha syskon (fast när man frågar om han vill ha en bebis säger han bestämt nej)
  • Det är lite sorgligt att tänka på att Knut aldrig kommer bli sådär liten igen
  • De är skitgulliga när de är sådär små
  • De små söta kläderna
  • Knut har alltid någon att leka med och blir mindre ”beroende” av att vi ska leka med honom
  • Skönt att ha någon mer som hälsar på oss på vår ålders höst
  • Knut blev ju hur jäkla gullig som helst, nästan slöseri med så bra gener att inte fixa fram en till, hehe

Okej det var det enda jag kunde komma på som skulle vara FÖR ett barn till. Inte särskilt mycket vettigt med andra ord.
På minus listan ser det ut såhär:

  • Knut var vaken minst en gång varje natt fram tills han var 2,5 år. Är sjukt osugen på att göra om det igen.
  • Min bröstförminskning kan gå tillbaka till sitt ursprung om jag blir gravid igen
  • Jag HATADE att vara gravid och mådde så himla illa och hade foglossningen från helvetet
  • Det är mycket svårare att få barnvakt till två barn och därmed svårare för oss att åka iväg och bara vara jag och Emil
  • Vi har en så himla bra rutin och stämning i vår familj nu. Det liksom funkar och är lätt. Vet inte om jag vill rubba det.
  • En ny bebis kommer innebära mindre tid att vara med Knut och bara se honom
  • Jag måste vara borta från jobbet igen
  • Vi har ett sovrum för lite i vårt hus om vi ska ha två barn

Ja det var det jag kom på till minussidan.
OBS, detta är MINA tankar runt det hela, ingenting är skrivet i sten eller kanske inte ens går att tillämpa på andra familjer. Så ni behöver inte bli upprörda.
Det känns dock som att argumenten mot väger tyngre än för just nu.
Att bebiskläder är gulliga är ett ganska klent argument för att sätta en människa till världen kan jag tycka.

 

Min Lilla Kränkta Man!

Min Lilla Kränkta Man!

Min son fyller snart tre år. Det har jag hört kan innebära att de kommer in i en trotsfas, den sk. treårstrotsen.
Japp, den har kommit.
Jag tror att det kan vara en kombination av åldern och det faktum att vi varit borta, så han måste trotsa lite över det också.
Så numera har vi Sveriges mest lättkränkta man hemma hos oss. Vad man än säger, typ ”sitt still när du äter” gör att han blir kränkt, trycker ner hakan i bröstet och går till sitt rum och smäller igen dörren.
Sen sitter han där inne i sin stol med armarna i kors en sisådär tio minuter innan han kommer ut igen och säger att han blivit glad.
Sådär håller det på, dag ut och dag in.
Fast det svåra är att hålla sig för skratt när han blir sådär kränkt, för det är så jäkla gulligt!

Igår blev han sur över nått de sa på barnprogrammet och var tvungen att gå därifrån och sura en stund.
Inte lätt att vara liten och lättstött.

img_3982

Anna Om Att Lämna Sitt Barn!

Anna Om Att Lämna Sitt Barn!

Om ungefär en månad sitter jag och Emil på ett plan till Österrike för en hel veckas skidsemester, tack vare att jag är årets skidbloggare 2016 (japp, jag älskar att säga det för det är så komiskt)
Det ska bli otroligt härligt att komma bort, sova länge, sitta mot husväggar och sola sig mot iskall alpinsol och dricka öl långt in på småtimmarna.
Men detta innebär också att vi måste lämna Knutte hemma.
Först pratade vi om att ha med honom, men då kan jag och Emil aldrig åka skidor ihop eftersom jag inte törs åka utan honom och någon måste ju passa Knut. Alternativet hade varit att ha med en barnvakt men vi kände att om Emils pappa följde med så skulle det liksom mer bli deras resa än vår och om mammas följde med skulle det bli hennes och min resa. Så det var helt enkelt inget alternativ att ta med Knut.

Vi har lämnat honom förut. När vi var i London på Emils 30-årsdag var vi borta i två nätter men kom hem så sent så Knut sov hos min faster i tre nätter. Det var inga problem alls förutom att vi längtade hemskt mycket efter honom sista dagen.
Första dagen är alltid en känsla av att man glömt nått, man liksom hoppar till då och då och tror att man tappat bort honom. Andra dagen börjar det bli ganska skönt att få vara själva lite och tredje dagen längtar man ihjäl sig efter honom.

Men nu ska vi alltså vara borta i en hel vecka!
Jag är inte det minsta orolig för Knutte, han kommer vara hos sin farfar och hos min faster och hennes man, halva veckan var så han kommer med största sannolikhet ha det jättebra. Det är ställen och personer han är van vid och trivs bra med, nästan som hemma så det kommer inte vara något problem.
Problemet är ju att vi kommer längta ihjäl oss!
Vi har pratat mycket om det här jag och Emil, att vi känner oss så himla ego som åker iväg och lämnar honom så länge.
Samtidigt tror jag att den här resan verkligen kommer göra oss och vårt förhållande väldigt gott.
Knut är nästan tre år när vi åker. Väldigt självständig och inte särskilt mammig eller pappig så jag tror inte han kommer tycka det är så jobbigt att vara ifrån oss.

Åh, dagens i-lands problem!
Hur hade ni tänkt?

img_2180 h9 img_1875 IMG_1071 IMG_1459 IMG_1381 IMG_1407 IMG_1257 IMG_1225 hängmatta2 vår1

Decemberutmaningen!

Decemberutmaningen!

Emma Sundh har dragit en gång en rolig utmaning i december, med hjälp av sina läsare.
Jag hakar på (är så dålig på att hålla liv i nått så länge, men kan ju försöka)

Första ”luckan”: Årets bästa Instagram-bild. Visa en bild från ditt flöde som du tycker extra mycket om.

Alltså jag har två som jag gillar lite extra, nämligen de här två:

img_1870

Den här är från en läkarundersökning vi var på med Knut. Tycker den är så himla gullig med blöjan och benen sådär. Åh!

img_3982

Den andra bilden är den här på Knut när han har klätt ut sig till Batman. Det är alltid samma sak, fotbollshalsduken och pälsmössan = Batman! Sen älskar jag minen, det är hans ”arg-min”.

Annas Jul, del 2!

Annas Jul, del 2!

Jag skrev ju ett inlägg om min jul för ett tag sen, här kan du läsa det och just då var jag mest insnöad på att lägga ner allt vad jul hette och lägga mig under en sten.
MEN, sen var mamma här och hälsade på och vi bestämde oss för att åka dit på jul trots allt. Då ville min storebror och hans familj också komma men eftersom mamma inte bor så stort numera så ska min brors familj bo på hotell.
Men så himla mysigt, då blir det ju nästan som jularna när jag var liten ändå!
Fick så himla mycket mer julfeeling när det här bestämdes så nu vill jag ta in granen och hela faderullan bara för det!

Konstigt ändå det där med jul, hur himla mycket traditionerna det ändå ligger bakom.
För känns det inte som det alltid gjort, så känns det inte som jul överhuvud taget.
Därför är jag så jäkla glad över att det i år kommer kännas som det ska…..nästan.

Nu jädrar ska här julpyntas!

byggajulkortliten jul7 jul6 julig

Knut Ritar!

Knut Ritar!

Dags för ett nytt inlägg om Knuts teckningar!
Här är hans första huvudfoting!
Sån himla gullig liten en.

huvudfoting

Jag satte in honom på ett friskis och svettis-pass.
Såhär:

gymnastik

Känner verkligen med den här huvudfotingen. Känner mig ofta precis såhär när jag är på gymmet.

Dagens Köp!

Dagens Köp!

När Knut var liten hade jag hur mycket barnkläder som helst på lager inför nästa storlek, men nu när han börjar bli större så har jag knappt någonting som ligger och väntar och bara nu senaste så har han blivit så mycket längre än tidigare, så det var dags att fylla på lagret lite.
Knut är en solklar storlek 92, men när det gäller Zara så är ju deras kläder minismå, så jag köpte hem några grejer i 98.
Det här fick följa med hem:

zara1

Smalspåriga manchesterbyxor. Jag ÄLSKAR barn i hängselbyxor (och vuxna med för den delen) så jag passar på nu innan han slutar helt med blöjor och kanske behöver något som är lättare att ta av själv (förlåt personalen på förskolan, som måste krångla med hängslen) Men så himla fina, speciellt med en randig tröja till.

zara2

Mjukisjeans med fleecefoder. Jag önskar att de här fanns i min storlek, vad kan gå fel med fleecefoder?! Älskar´t!

zara3
Tvådelad rävpyjamas. Den här känns nästan mer som ett mjukisset eftersom det är i velour, men mysigt att sitta framför teven i det här mjuka tänker jag.

Sen har vi även köpt vinterskor från Kavat och en overall från Polarn o Pyret, båda två var traderafynd.
Så nu är vintern kittad och klar, bring it on snö!

Knut Ritar!

Knut Ritar!

Åh halleluja, äntligen är dagen här då Knut börjat teckna huvudfotingar! SOM jag väntat på detta!
Vet att det är lite tidigt att teckna det redan nu (tror det är kontroll på det på fyraårskontrollen) men jag har drillat honom ganska hårt på just det här med att rita och det gav tydligen utdelning!

Idag var han hos mig på jobbet en stund på morgonen och tecknade den här fina:

knutteckning2

Jag fick genast vibbar från Titanic när Rose ligger i soffan och vill bli avtecknad av Leo.
Lite såhär:

knutteckning

(original-soffbilden är lånad från Byggnadsvårdsbutiken)

Vi har redan ett helt gäng med huvudfotingar hemma på väggarna nu och tycker det vore en fin idé att sätta in dom i sammanhang. Så gör vi nästan konstverk ihop, jag och Knut!
Har länge undrat hur jag skulle göra om jag ville ha en partner i min firma, nu verkar ju den saken löst sig alldeles av sig självt!
Jag födde helt enkelt fram en partner in crime!

(notis till mig själv: bild gjord av Knut, 1 november 2016, 2,8 år)

Knutte Knopp, Släktens Hopp!

Knutte Knopp, Släktens Hopp!

Nu är Knut 2½ år, det innebär att man ska gå till BVC igen.
Det är ju numera cirka ett år mellan gångerna, om det ens räcker. I början var vi där flera gånger i veckan, pga att han var en minibebis (2700 g)

Nu fick vi i alla fall en kallelse och med den kom ett gäng frågor man skulle besvara (och prata med förskolan om, så man inte bara är mamma-mallig och säger att han är bäst på allt)
Nu höll ju visserligen förskolan med om att han faktiskt är himla grym på det mesta *skryt skryt* men det han är allra bäst på, utan tvekan, är talet.
Jag ÄLSKAR att han pratar så mycket och tydligt. Det är skitroligt att sitta och prata med honom, när han resonerar och hittar på lekar.
Roll-lekar är hans bästa grej, med någon stackare som fastnat i leran så morfar måste komma och rädda.

Jag var också tidig med talet när jag var liten, så han har att brås på.
Som igår tex, när kakelkillen var hemma hos oss och kaklade köket, så går Knut fram till honom och säger – Hejdå Frank, jag ska ut och cykla en sväng, men vi ses sen!
Åh så mycket hjärtögonemojis på min unge!
Jag älskar´n!

IMG_0999 IMG_1020 IMG_1595 IMG_1424 IMG_1375 IMG_1257 IMG_1360 IMG_1232 IMG_2542 IMG_0786

Pin It on Pinterest