Annas Semester!

Det här med att ta semester när man är egenföretagare är svårt. Iallafall för mig som är såpass liten. Man vill inte tacka nej och har inte heller råd att göra det. Därför har jag nu suttit uppe på kvällarna och jobbat, försökt hinna teckna när Knut sover och samtidigt gärna hunnit med åtminstone ett dopp i sjön om dagen.

Sommaren är en hektiskt tid för mig då det blir mycket beställningar till bröllop och sånt så jag har minst sagt haft fullt upp. Min bror har sagt åt mig att vara tydlig från början, säga att den och den veckan har jag faktiskt semester. Det har jag inte gjort, bättring till nästa år helt klart.

Men nästa vecka, då har jag faktiskt semester och det med basta!

IMG_8247 (640x427)

Annas Öland!

Den 4 augusti har jag och Emil varit gifta i två år. Två väldigt omtumlande och händelserika år. Två år som utsatt oss och vårt förhållande på tuffa prövningar men som sedan gjort oss en miljon gånger starkare ihop.

IMG_8530 (640x427)

Vi åkte på bröllopsresa till Italien och där, på ett italienskt graviditetstest fick vi vårt första plus! Tolv veckor senare va det återigen vi två, utan bebis i magen och jag trodde inte livet kunde vara så grymt. Jag hade fel för exakt en månad senare dog min pappa.

IMG_6899

Vi åkte till Öland för att komma bort, för att försöka återhämta oss och bli hela igen. Det funkade. Öland funkar alltid till just det. När vi kom hem igen fick vi reda på att det bodde en liiiiiiten Knut i min mage!

bild

Nu har det alltså gått två år. Två år sen jag sa ja till att vara Emils fru och det var det absolut bästa beslut jag någonsin tagit! Han är den snällaste och mest omtänksamma mannen som finns, urtjusig och dessutom den bästa pappan som finns till vår lille Knut!

Photo: Jessica Silversaga541447_10151230587146496_941495061_n

Vi har infört en regel att alltid åka bort och bo på hotell på bröllopsdagen. Förra året va vi i helsingborg och gick på Håkan konsert.

I år åker vi till Öland och bor på pensionat. Som en hyllning till mitt älskade Öland och allt det gjort för oss. Tack.

öl8

Om Det Man Bara Kan!

Ibland får jag frågan om jag vill föreläsa, eller ännu värre, teckna inför publik!
- Jamen du kan sitta där och teckna porträtt så kan folk få se hur du gör!
Nej. För det första så lider jag av jordens största scenskräck, blir genomsvettig och darrig bara av tanken. Förr var jag ofta med på utställningar men nu ryser jag bara av tanken att behöva stå där bredvid små orörda plastmuggar med för söt cider och ledsna salta pinnar som ingen äter av.
Nej jag pallar helt enkelt inte med det längre.
Jag är fortfarande med på utställningar om det är sådana där jag inte själv behöver stå bredvid bilderna och le stelt medan svetten rinner på ryggen.
I slutet på juli tex, då är jag med på en samlingsutställning på Tällerud utanför Karlstad, men själv flyr jag till Norrland under tiden.

Frågan att hålla kurser har också dykt upp genom åren, men även där blir det nej från min sida.
Det är oerhört svårt att sätta sig in i hur mycket eller lite folk kan tycker jag.
För mig är det inga svårigheter alls att sitta mitt emot någon, se den personens drag och få ner det på pappret, att se var ansiktet är varmt och var skuggorna blir kalla. Veta exakt vilka pennor jag får till olika ljus med.
Men att lära ut det är svårt. Risken är att det som är jättelätt för mig och alldeles för svårt för någon annan.
Den här meningen är standard: ”hur göööööör du, jag kan inte ens rita en streckgubbe!”

Jag övar. Jag har nog tecknat i stort sett varje dag sen jag var fyra-fem år. Det är alltså 25 års tecknande, 1 timme om dagen minst, 365 dagar om året. Ja ni förstår.
Efter en stund snappar man upp saker helt enkelt. Man övar upp sitt seende.
Min lärare på konstskolan sa en gång att det är som när man tittar ner i en pool, att lära sig växla mellan att se ytan och att se botten. Så måste man lära sig att kunna växla när man tittar på en person. Att se bortom hud och ögon och bara fokusera på färgen.
Att lära ut något som för mig är självklart är alltså oerhört svårt.
Precis som det på samma sätt måste vara konstigt för en matematiker att jag typ knappt kan gångertabellen.

Ibland kan jag titta på en färdig teckning jag gjort och undra hur i hela fridens namn jag gjorde det där! Det liksom går via synen, upp till hjärnan och rakt ut i handen utan att jag hinner reagera på hur det går till.

keiko

Om Jag Hade Kunnat Skicka Ett Sms!

”Hej Pappa!

Sitter och dricker öl och pratar om dig, hur liKa du och Knut är och att jag fortfarande minns hur din sticksiga kind känns i min hand.

Jag ska vara med på den där utställningen i år igen, den du brukar åka och kolla på varje dag för att se om jag sålt något.

Vi ska ha namngivning för Knut snart, han ska heta Anders efter dig. Du hade varit så stolt om du varit hör. Att världens finaste lilla kille har fått namn efter dig. Jag läste att det betyder manlig. Det hade du nog gillat.

Fint att du fortfarande hälsar på om nätterna. Jag saknar dig på dagarna och alla mina vakna timmar. Du fattas mig pappa.

Vi ses. Jag älskar dig”

En Teckning Blir Till!

Senaste tiden har jag haft ett sånt teckningsflow och tyckt det varit så himla roligt. Har suttit uppe på kvällarna och tecknat till långt in på småtimmarna!

Här är en av de senaste bilderna jag gjort efter ett foto från midsommar. Har tröttnat lite på att bara teckna kvinnoporträtt och vill just nu hellre teckna situationer.

imageSåhär började det, utan konturer den här gången.

image

Sedan an blev det såhär.

image

Sen en vips blev den färdig!

Vad tycker ni? Förlåt att bloggen blir lidande såhär på sommaren men jag försöker jonglera supervarm bebis, teckna beställningar och samtidigt hinna vara ute i det fina vädret med min man också. Jag får ta igen det till hösten sen när allt återgår till sina vanliga rutiner.

Annas Midsommar!

Åh jag ligger efter, men här kommer iallafall min midsommar!

Vi hade inga planer och någon vecka innan själva midsommar fick vi ett sms om vi ville följa med till Göteborg, så det gjorde vi!
Det gjorde sjutton andra också så vi var ett stort gäng där jag knappt kände någon men det gör ju inte så mycket. Det var väldigt roligt!
Ungefär såhär såg det ut:

IMG_4535 (800x545)

Vid lunch landade vi i Göteborg och checkade in på hotellet (alla bodde på samma!) sen gick vi ner till kajen…

IMG_4536 (800x533) (800x533)

…och hoppade på färjan!

IMG_4539 (800x533) (2)

Midsommarpepp!

IMG_4541 (533x800)

Vips hamnade vi på Järntorget och promenerade upp mot Slottskogsparken.

IMG_4543 (533x800)

Min hipsterman.

IMG_4544

Det var superfint väder så vi var tvungna att stanna och dricka lite vin på vägen.

IMG_4545 (800x533)

IMG_4547 (502x800)

Knut var på sitt bästa midsommarhumör.

IMG_4550 (563x800)

Cissi och Emil också.

IMG_4554 (800x533)

Sen gick vi vidare och slog oss ner här. Vi dukade upp vår picknick, alla var ansvariga för olika saker och eftersom vi var så många så blev det en himla massa mat!

IMG_4558 (533x800)

Knut föredrog ersättning framför sill.

IMG_4563 (800x467)

Min bästa grej, parkhäng med öl och roligt folk!

IMG_4566 (800x740)

Vi två.

IMG_4578 (546x800)

Kvällen avslutades på Liseberg med mat och sen spelade jag bort en jäkla massa pengar på chokladhjulen (jag vann en ynka bilpåse!) och när det blev mörkt åkte vi hem till hotellet och satt i hotellbaren tills den stängde och spanade efter Gunilla Persson från Hollywoodfruar, som tydligen bodde på samma hotell som oss.

Mycket bra midsommar, helt i min smak!
Det blev Knuts premiär både för att sova på hotell och att gå på restaurang. Båda grejerna skötte han med bravur! Bästa ungen!

Annas Kläder!

Det här med kläder alltså, som jag älskar det!

Brukar ligga i sängen innan jag ska sova och tänka ut klädkombinationer. Jag gillar att blanda prickigt med prickigt, hattar och storblommigt men ibland fegar jag ur, speciellt i den här staden då jag ibland känner mig utklädd. Här sticker man inte ut i onödan så jag brukar passa på att gå all in när jag åker till någon lite större stad eller när det är bara jag och Emil (han gillar min knäppa klädstil)

Nu när vi ska till Köpenhamn planerar jag den ultimata strosa-i-Köpenhamn-outfiten och i mitt huvud blir det alltid väldigt mycket bättre än i verkligheten men det är inte så noga.

Jag tänker mig hatt, randiga t-shirts och vippiga kjolar. Sen hoppas jag på öl och sol också, då blir alla kläder finare!

blåkeps

Annas Semester!

Nu när det är sommar (eller vad man nu ska kalla detta iskalla regnrusk!) blir mina jobbdagar lite mer osammanhängande. Dels har mamma varit här en vecka och nu har Emil semester så då är det svårt att sätta sig ner och teckna.

Men jag har massor att göra och har egentligen inte alls semester utan försöker hinna teckna lite mellan varven, så gott det går. Men i veckan åker vi till Köpenhamn och då tänker jag minsann koppla på semesterhjärnan även jag!

IMG_1545 (640x427)IMG_1530 (449x640)

Annas Nya Prints!

Nu har jag lämnat in nya bilder till tryckeriet så är ni sugna på någon av dessa tre kan ni skicka ett mail redan nu.

Priset är detsamma som sist, en för 250 kronor och vill man ha allihop blir det 500 kronor. Frakten ingår. De är i A3 format på lite tjockare, matt papper!

Maila till anna@annaritar.com

image image image

Dagens då 1+1 blev 3!

Idag är det en speciell dag, för idag för exakt ett år sedan fick vi ett plus på stickan!
Sju långa månader efter missfallet tog det innan det där plusset kom och jag hann tänka både en och två gånger att jag nog aldrig skulle kunna bli gravid igen.
Bebisen som vi förlorade var planerad att komma på just midsommar, men istället fick vi ett nytt plus just då.

Jag hade tagit så många gravidtest de månaderna att jag tappat räkningen. Det här testet tog jag liksom på rutin, när Emil gått till jobbet för jag ville inte berätta att jag ständigt testade för han blev så arg att jag aldrig kunde hålla mig till ”rätt dag”.
Det här var sex dagar innan jag egentligen kunde testa och jag visste att även den här gången skulle det bara visa ett streck, som alla andra månader.
Jag tog testet, la det på sängbordet och glömde nästan bort det för jag visste ju att det inte var nått, at det ändå skulle vara för tidigt.
Kollade till och hann tänka att från den här vinkeln ser det nästan ut som två streck. Tog upp det och två klarblåa streck lyste tydligt.
TVÅ!!!
Ringde till Emil
-Du måste komma hem, det har hänt nått!!
- Vadå?
- JAG ÄR GRAVID!!!!

Idag är det ett år sen. Ett år sen hela livet ändrades på bara några sekunder. Ett streck som sedan visade sig vara den bästa personen i hela världen!
Tänk att vår unge, som ligger i sängen och gurglar just nu, började som det där lilla strecket.
Det bästa och finaste lilla strecket jag sett!

4månader