Anna Hjärta Stockholm!

I eftermiddag åker jag till Stockholm och kommer inte tillbaka förrän på fredag. Två nätter utan Knut och Emil känns lite läskigt men samtidigt ska det bli evinnerligt skönt att få sova två hela nätter utan att bli väckt!

Jag ska på en hel massa föreläsningar imorgon och på fredag ska jag på ett jobbmöte. Däremellan tänkte jag svänga förbi Kreatima och fylla på mitt penn- och papperslager.

Jag har en hatkärlek till Stockholm. Jag har inte det minsta lust att bo där överlag men ibland kommer det över mig en våg av Stockholmslängt. Som när man ser på gamla avsnitt av Pluras kök och det är kallt och rå vinterkväll på söder men mysigt och varmt inne.

När jag bodde i Stockholm så älskade jag det. Älskade att allt fanns nära men kände mig också väldigt ensam. Ingen såg upp, ingen sa hej och ingen flyttade sig utan bara gick rakt in i en och tryckte undan en på tunnelbanan och i trängseln.

Men det är skönt att Stockholm finns kvar. Att man kan åka dit några dagar ibland för att sen få känna hur himla skönt det är att åka därifrån igen.

Det bästa med min vistelse är att jag ska bo hos min bästa kompis, ha teen mom maraton och äta fiskpinnar. Så enkelt det är att umgås när man känner varann för väl. Så hej kära Stockholm, det ska bli kul att se dig!

Södermanland

Annas Ateljé!

Som ni vet sitter jag hemma och jobbar just nu. I vår källare/gillestuga.
Det är inte optimalt direkt för det är så dåligt ljus men som tur är har jag den bästa skrivbordslampan som finns.
Jag är på jakt efter en ateljé i stan igen men har inte hittat någon som känns perfekt än. Jag har mina drömställen jag kikar lite extra på, men vi får se hur det blir med det.
Tänkte iallafall visa hur det ser ut i min nuvarande ateljé, när jag nu för en gångs skull hade hyfsat städat.

IMG_5343 (533x800)

Här är en del av mitt skrivbord. Jag har extra långt skrivbord då de vanliga standard är alldeles för små. På inredningsbilder har de alltid ett litet fjuttigt en meters skrivbord och det ser ju väldigt flott ut på bild, men funkar ungefär i fem minuter i verkliga livet. Bara mina pennor tar ju upp halva skrivbordet! Jaja, iallafall så är det här extra långt och klätt med gul självhäftande plast. Ljusbordet är toppen som både lutar och är ordentligt stort (som sagt, här är varför man behöver ett stort skrivbord) Ovanpå ljusbordet står en gammal redahylla som satt i huset när vi flyttade in, men den byttes ut mot en finare med glaslådor så den fula i plast hamnade här i min atelje. Här ligger miniräknare och häftapparat, tejp och etiketter och sånt. Mycket bra!
I den stora fula papplådan under borde ligger alla mina papprör som jag skickar era beställningar i.

IMG_5346 (676x800)

Skrivbordslampan är från Ateljé Lyktan som gjort Bumling-lampan. Den här är fantastisk! Den ger ett jämnt vitt ljus över hela teckningen, mycket noga när man tecknar, annars stämmer inte färgerna!
Här står också en del av mina pennsamlingar i olika burkar och min dator som sjunger på sista versen och desperat önskar att jag ska ha råd att byta mot en ny.
(teckningen är blurrad för jag visste inte om det var en present eller inte)

IMG_5349 (586x800)

I hörnet står mitt tunga arkivskåp. Där har jag alla originalteckningar, alla tidningar jag varit med i eller tecknat för och en hel låda full med olika tapetrullar för eventuella pysselprojekt.
Tapeten på väggen är ikeas brokig tapet och den var sannerligen brokig för ni ser ju hur bucklig den är! Sämst! Men fint mönster så man får inte titta så noga.

IMG_5352 (558x800)

I andra hörnet sitter en stringhylla med diverse viktigheter, block, snören , dymoapparater och annat viktigt.
Porträttet på pappa vakar ständigt över mig när jag sitter och tecknar.

IMG_5353 (551x800)

 

Bakom mig sitter hyllor med alla mina necessärer och skorna jag designat. Ett diplom från årets kulturstipendiat i Värnamo och en Arvikaskylt, för att få in lite Värmland förstås.

Annas Ömma Tå!

Jag har åsikter om mycket men försöker oftast bita mig i tungan och inte klampa in och ställa till allt för mycket oreda då jag dessutom är vansinnigt konflikträdd.
Men, är det någonting jag blir oerhört provocerad av så är det det här med föräldraledighet.
Jag vet, jag vet, alla får göra som de vill bla bla bla.
Men att välja att inte vara hemma med sitt barn alls, är för mig helt obegripligt!
Jag blir alldeles chockad och förvånad när jag hör om pappor som inte tagit ut en enda dag pappaledigt!
Alla kan inte dela lika eller ha förmånen att göra som vi och dela lika varje vecka men att vara pappaledig någon gång mer än de där fjuttiga tio dagarna precis efter förlossningen det kan ta mig tusan alla!
Om man nu inte har ”råd” att pappan är hemma borde man se över sina prioriteringar tycker jag.
Vi har hus, bil, barn och hela faderullan och egentligen bara på Emils lön för min är så minimal att den knappt räknas, ändå tar Emil ut fyra dagar pappaledighet i veckan och vi har inte behövt flytta till någon kartong under en gran än iallafall.

Barnen är små en gång. Det första åren händer oerhört mycket och jag tror även att det påverkar en hel del hur de blir sen när de blir större.
Bebisåren är ingen film man kan spela in och sen kolla på när man råkar ha lite tid över.
Den är nu och sen är det försent.
Ta vara på den.

IMG_3936

Anna Jobbar!

Idag är det fredag, dvs en av mina jobbdagar.
Jag är dessutom inne i ett riktigt teckningsflow så jag var uppe redan vid sex imorse för att teckna!
Jag har börjat teckna barn mest hela tiden. Det som förut va mitt värsta tycker jag nu är väldigt roligt helt plötsligt. Kanske för att jag fick barn själv.

Efter min tävling på instagram så har jag fått en hel massa beställningar och eftersom jag bara jobbar två dagar i veckan så blir leveranstiden ganska lång numera för att jag ska kunna hinna med.
Så är ni sugna på ett porträtt till jul eller så är det verkligen dags att beställa det nu, annars är det inte säkert att jag hinner!

Jag betar av listan med beställningar en efter en, men försöker även klämma in att teckna lite eget. Annars tappar man liksom suget.
Det här är bilden jag gjort nu på morgonen:

regn

Den är i A3 och tyvärr så äger jag ingen A3 scanner, så ni får dras med ipad fotad bild. Men det tänkte jag råda bot på i helgen, så om det är någon som har ett tips på en bra scanner som tar A3 format så får ni gärna hojta till!

Dagens Porträtt!

Det här är egentligen inte dagens porträtt, för jag gjorde den förra veckan. Men det är ju inte så noga.
Min svägerska Matilda tar så himla fina foton och för ett tag sen tog hon ett alldeles extra fint på Majken, min lilla brorsdotter.
Min teckningsnerv satte igång på full fräs när jag såg bilden så jag var liksom bara TVUNGEN att göra en teckning av den.
Jag tecknar sällan bilder med ”ett helt motiv” det vill säga med bakgrund och hela faderullan, men det var faktiskt riktigt roligt. Fast väldigt många löv förstås.
Såhär såg den ut innan färg, tyckte nästan den var finare utan färg först, men nu har jag vant mig och gillar nog den md färg bäst:

majkenskiss

Sen la jag till färgen och då blev det såhär:

IMG_5336

Såklart ska Majken få den, hoppas hon blir glad!

Anna om Sorgen!

Nu har jag varit utan pappa i ungefär ett och ett halvt år.

Den första tiden ältade jag. Pratade om samma saker hela tiden, hade ständigt den där sjukhuslukten i näsan och plågades av minnesbilder jag bara önskade skulle försvinna. Dag ut och dag in, samma sak. Pappa pappa pappa. Dagarna gick och det enda jag kunde tänka på var hur jag skulle lära mig sortera i hjärnan. Sålla bort de sjuka bilderna och få fram de friska, byta ut sjukhuslukt mot brunsås och välanvänd stickemössa.

Sakta men säkert byts de ut. De där hemska sakerna finns kvar, glasklara och knivskarpa om jag blundar, men de kan numera lika snabbt suddas ut och bytas ut mot andra minnen. Om gin o tonic under björken, solbrända händer och känslan i handen när man drog den mot hans hår.

Jag får fortfarande många mail om det här, hur man gör när någon nära dör och jag vet aldrig vad jag ska svara. jag vet inte vad man gör och antagligen finns det ingen fiffig universallösning heller. Alla gör olika. Jag pratade och pratade, ältade och riktigt grottade in mig i det som gjorde ondast. Ända tills det inte gjorde ont längre.

Det är svårt att prata om sorg. Man vet inte vad man ska säga och jag märker fortfarande att folk kan skruva på sig eller bli obekväma om jag pratar om pappa. Men det gör jag ändå, ofta. För så länge man pratar om honom kommer han aldrig riktigt dö. Så jag pratar på, berättar om hans egenheter och hans cyniska humor, jag drar skämt på hans vägnar och jag kramar Knut en extra gång från honom.

Jag är klar med min sorg över att min pappa inte lever med. Det betyder dock att jag fortfarande kan bryta ihop och gråta över det, men det kommer jag nog alltid göra. Jag har nu vant mig vid tanken på att mitt liv numera alltid kommer innehålla ett hål och en sorg. Jag är inte samma person nu som jag var då, innan han blev sjuk. Jag är en ärrad och härdad version av mig själv men också starkare och vuxnare, mer medveten om hur jag fungerar i de mest otänkbara av situationer.

22 månader sedan jag kramade honom. Ändå vet jag precis hur det känns och det räcker för nu. Jag vet ju att jag kommer få en kram av honom igen. Det kommer bara dröja lite till nästa gång.

IMG_4387

Dagens Outfit x 2!

Jag sa när jag var gravid att jag minsann INTE skulle bli en tightsmorsa som bara satt i tights och t-shirt med fett hår hela dagarna så fort jag fått barn.
Precis exakt en sådan mamma blev jag.
Orka klä på sig när man ändå får snor och dreggel på allting och vem hinner duscha. När barnet sover, sover jag också. Duscha är långt ner på min prioriteringslista.
MEN, för ett tag sa Emil till. Att nu är du faktiskt precis sådär du sa att du inte skulle bli.
Så jag har skärpt till mig, numera orkar jag duscha och klä på mig också för den delen (lite snor har väl ingen dött av) och jag känner mig faktiskt mycket gladare när jag slipper se ut som någon tagen direkt ur walking dead.
Så här kommer två bilder från gångna veckan:

rödgudrun

* Randig tröja, Gudrun Sjödén
* Röd kjol, Zara
* Skinnjacka, MQ
* Halsduk och skinnskor, Lager 157

leo

* Skjorta, halsduk och leopardshorts, JC
* Skor köpta i Köpenhamn

Anna om Papperskärlek!

Jag erkänner, jag är en pappersjunkie av rang.
Jag älskar att känna på olika kvailteér, tänka ut vad som passar till vad, älskar lukten av konstnärsmaterial och olika högar av papper!

Imorse steg jag upp tidigt som tusan för att gå på föreläsning om just papper. Det var papperstillverkaren Artic Paper som höll i föreläsningen som var sååå HIMLA bra!
För mig som gillar att nörda ner mig i sånt här som papper och pennor var det här ungefär som Formexmässan för en inredare eller Formel 1 för en biltokig.
Jag älskar´t!
Han gick igenom olika papper, skillnader, hur en trycksak ändras beroende på pappret, gloss och så vidare.
Jag har en förkärlek för matt papper och gärna tjockt sådant, som inte gör att pennorna ”blöder” och gärna med lite lite struktur på ytan.
Jag frågade även föreläsaren hur man vet om ett papper kommer blöda eller inte för det vet jag att ni frågat mig ofta och hans svar var helt enkelt att man får prova sig fram.

Jag tänkte tipsa om det pappret jag använder och det har länge varit (och är fortfarande till viss del) detta papper.
Skitbilligt och inte det minsta fancy men det är lagom tjockt, blöder inte och funkar väldigt bra till pennorna. Tror det kostar runt fyrtio kronor och jag köper det i bokhandeln.

block

Det finns även det här pappret, som är anpassat efter promarkers men jag har provat det och tycker inte alls om att det är så tunt! Det känns lite som smörpapper och har inte alls den där tyngden jag gillar (dessutom blir det buckligt av min handsvett haha) men alla tycker ju olika. Fördelen med det här pappret är att det inte suger pennor, Så om man använder detta så räcker pennorna betydligt längre än om man tex använder akvarellpapper som suger jättemycket färg.

block2

När jag var i Köpenhamn i somras sprang jag på en jätterolig pappersaffär precis innan vi skulle åka hem och nu i efterhand ångrar jag att jag inte köpte hela butiken! Men det här blocket köpte jag iallafall, med jättetjocka fina papper där pennorna funkar ypperligt. Jag har det bara i A3 och skulle helst ha det i alla storlekar som finns men vet inte om det ens säljs i Sverige, någon som vet?
Det här är iallafall LÄTT det bästa pappret jag provat! (ni som beställer teckningar i A3 får det alltså på detta papper)

block3

Anna Gillar!

Saker jag gillar:

* Att dra bort guldfolien på smörpaketet
* Ha halsduk
* Tjejer med buskiga ögonbryn
* Läppstift som inte fastnar på kaffekoppen
* Tjejen i min mammagrupp som har med sig egen fällkniv till fikat för att kunna skära upp brödet och sen sätter kniven i bordet (vi va utomhus)
* Strumpbyxor med fleece på insidan
* Väl ingångna skor
* Att min storebrors favoritord är bollfrans
* Köra bil ensam med hög musik med mycket bas och sittdansa vid ratten
* Hemstickade tröjor till bebisar
* Använda min nya stämpel när jag fixar min bokföring, då känner jag mig märkvärdig
* Fiskpinnar med amerikansk dressing och snabbmakaroner
* När jag, mamma och min bror är ihop och triggar varann tills vi skrattar så vi gråter eftersom vi har exakt samma humor alla tre
* Att köpa julklappar redan nu
* Alla barnböcker som Barbro Lindgren skrivit
* Senapsgult och vinrött ihop
* Basker
* När man går förbi någon på stan som lämnar en doftvåg efter sig som påminner en om någon man glömt
* Pappa
* Att vildvinet på vår altan blivit alldeles illrött
* De där dagarna när man bestämmer sig för att det får bära eller brista och sätter på sig hatt
* Att laga köttgrytor som får stå och puttra i flera timmar
* Öppna nya kaffepaket när vacuumet släpper
* Cykelkorg
* Gula inredningsdetaljer

Jag gillar inte:

* Folk som inte blinkar när de kör bil
* Att lägga pengar på dyr mat
* Att smaka och se om Knuts gröt är för varm, jag fullkomligt hatar gröt
* Sötsur sås
* Att baka, jag tycker bättre om när man får hitta på lite som man vill och inte behöver recept
* Att byta lakan, det absolut tråkigaste som finns även fast det är skönt efteråt
* Att skala potatis
* När jag hamnar i en ond cirkel i huvudet och får för mig att alla mina vänner nog hatar mig eftersom de inte hört av sig på länge
* Syrenlila
* Torra tuschpennor
* Twitter
* Att vara gravid och bävar inför att bli det igen
* Att åka taxi
* Ljudet när man skrapar bilrutorna
* Spiskummin och muskotnöt
* Lukten av kaviarsmörgås
* Känslan efter de två första låtarna på ett spinningpass och man vet att det är jättelångt kvar och man redan känner sig spyfärdig
* Tapeter med silverdetaljer
* Känslan i foten när man trampar på en snigel med skal

Dagens Porträtt!

Igår kväll, när Knut somnat och Emil inte var hemma smög jag ner i källaren och satte mig och tecknade.
Det resulterade i det här porträttet på min vän Vestis.
Jag gillar att teckna människor jag träffat eller känner, då kan man lägga till lite mer känsla eftersom man vet hur de är.
Jag och Vestis (som också heter Anna egentligen) har inte känt varann särskilt länge, men hon kvalade in på min topp tre lista på en gång.
Hon var inne och handlade av mig när jag jobbade på Mio och jag kände efteråt att åhhh, henne vill jag vara kompis med! Hon kändes så bubblig och enkel. Och färgglad förstås.
Sen några veckor senare var jag ute på en uteservering och då kom hon fram och presenterade sig och då, med några öl i kroppen, sa jag till henne att jag känt att jag ville vara kompis med henne efter att hon handlat av mig. Hon sa att hon tänkt samma sak, så vi bytte nummer och veckan efter åt vi lunch ihop och sen dess har vi varit en match made in heaven kan man säga.
Emil skrattar åt hur jag gör för att skaffa nya vänner, säger att jag gör precis som barnen i sandlådan. Men det är ju då man hittar de allra bästa sandkornen ju!

Så det här porträttet är till dig Vestis, för att du alltid orkar lyssna och förstå, för att du alltid fattar hur jag menar när det svämmar över och man känner och tänker för mycket, för att du också vill dricka vin på en tisdag och prata om livet och för att du alltid uppmuntrar och hejar på.
För att du fortfarande frågar om hur det känns med pappa, för att du tänker likadant som mig och för att det är så fint att ha en klippa som dig att luta sig mot.
Du är bäst!
(Som min bästa barndomskompis sa när hon var och hälsade på från Stockholm; jag är så glad att du har Vestis, då vet jag att du klarar dig)

Vestis