Annas Beställningar!

Ibland får jag beställningar på hela familjer, det tycker jag är himla roligt, speciellt om det är från en bild där alla är ihopklämda på samma bild!
Den här gjorde jag för någon vecka sen, en väldigt rolig beställning som dock tog slut på nästan alla mina ”hudfärgade” pennor. Ska det va så ska det va!

familjen

familjeklar

Öppet Brev Till Sura Kommungubben!

Hej sura kommungubbe.

En fågel har viskat i mitt öra att du gärna vill ha statistik och mätbara resultat av företagen som hyr kontor i Gummifabriken och Företagsfabriken, dvs mitt företag.
Mitt företag har inga visioner om mångmiljonbelopp, inte ens några visioner om att växa. Hur konstigt det än må låta så är jag precis där jag vill vara.

Jag kan inte visa papper på en affärsplan med höga vinster på sikt, eller en detaljerad plan över världsherravälde.
Mitt mål är att sprida lite färg i en grådassig värld, som till stor del består av just sura kommungubbar. Mitt jobb går ut på att driva min egen plattform där människor lyssnar på mina åsikter och vad jag har att säga, att väcka nya tankar hos människor och att visa att det går att uppnå drömmar. Även om drömmen bara är ”att sitta och rita” som du uttrycker det.

På en månad fyller jag Globen tre gånger med människor som alla vill läsa vad jag har att säga, som vill se vad jag ritar och som faktiskt är intresserade av det jag gör.
Hur många lyssnar på dig, sura kommungubbe? Har du statistik på det?
Jag får in all min lön på sådant jag skapar, varenda liten krona. Det kommer inte från något lönekontor som delas ut den 25:de varje månad. Det är jag som drar in pengarna.
Vem hade du fått pengar ifrån, sura lilla kommungubben om du inte var anställd?

Alla företag måste inte vara stora vinstföretag, alla siffror måste inte vara mätbara och allting handlar inte alltid om pengar.
Det kan finnas ett intresse av att faktiskt få vara ifred från just kommungubbar, få bestämma själv och klara sig på egna ben.
Den statistiken kan jag visa för dig här, lilla sura kommungubbe:
- Jag har 0 sjukdagar
- Jag är driven, kreativ och alltid på jobbet
- Jag jobbar och är mammaledig samtidigt bara för att jag tycker det är så himla kul att gå till mitt kontor, trots att det inte syns på pappret

Om ni vill dra hit mer folk till Värnamo, kanske det inte är läge att börja bråka med den personen som har den största kanalen utåt?
Tänk på det sura kommungubbe, nästa gång du klagar på att mitt företag inte kan visa mätbara resultat.
Jag kan nämligen påverka dina resultat långt mer än du har en aning om.

Tack för mig.

/Hon som sitter och ritar på Gummifabriken

lillemor

Annas Telefon!

Jag har tömt min mobil på bilder, det var minst sagt dags så att säga.
Hittade massa glömda bilder och en del nya som blivit favoriter. Vi kikar lite på hur det sett ut de senaste åren (ja, det var längesen jag rensade mobilen sist):

IMG_0864

Jag va blond!

IMG_1460

Vi skulle gifta oss så allting handlade om bröllop!

IMG_1470

Vi bodde i det här fina huset! (kan sakna det ibland)

IMG_2112

Pappa kom och hängde upp en gunga i trädet. Nailed it, enligt honom själv, fast han hängde med rumpan i marken.

IMG_2348

Hade vansinnigt mycket rabarber.

IMG_2397

Jag gick på en stenhård diet som en kille på mitt jobb satt ihop åt mig. Fick bara äta gröna grönsaker, kalkon och ägg. Och litervis med kvarg. En väldigt effektiv diet som slutade en månad senare med att jag grät och åt 8 frallor på rad.

IMG_2480

Vi eldade med ved i huset och den var vi tvugna att hugga och stapla. En sak jag sannerligen INTE saknar med huset!

IMG_2635

Vi var i Jönköping och gick på ikea och när vi kom ut till bilen hade vi punka på två av däcken. Istället för att tjura över det gick vi och köpte en påse öl som vi drack upp i väntan på tåget hem.

IMG_2843

Vi gifte oss! Såhär fint var det på dagen innan alla kom och magen var full av nervositet och rolighet!

IMG_2988

Efter bröllopet klippte jag av mig håret och här försökte jag vänja mig vid det.

IMG_3356

Vi åkte till Sicilien på bröllopsresa, det här är samma dag som vi fick reda på att jag var gravid! (den gången det slutade i missfall, fast det visste vi ju inte här utan var bara superlyckliga)

IMG_3118

Som sagt, det där med att vänja sig vid en ny frisyr.

IMG_2977

Jag fotade en pin-up kalender på min möhippa och det här är en av månderna.

IMG_2685

Va på Winnerbäck i Halmstad med det här braiga gänget!

IMG_2674

Hade inget körkort och cyklade till och från jobbet varje dag, 8 km enkel väg. I ur och skur kan man väl säga.

Annas Skräck!

Om några dagar ska vi på skidsemester i Sälen.
Jag har aldrig varit på skidsemester, är liksom inte uppvuxen i en skidfamilj.
Jag har varit i Åre när Emil bodde där men jag kollade upp i backen och tänkte att nej, det där gör jag aldrig.

Men nu ska vi iallafall iväg med Emils familj och jag har bävat hela mitt liv inför just skidsemestrar.
Jag vet inte hur man gör och nu när vi har varit och provat ut slalomskidor och pjäxor så känns det ungefär lika skrämmande som att prova ut kläder inför ett fallskärmshopp eller som att dyka ner bland hajar. Livsfarligt med andra ord.
Att försöka förklara för en inbiten skidfamilj och framförallt för Emil som älskar skidor, hur läskigt det faktiskt känns är snudd på omöjligt.
Sen att se småbarn som lär sig åka skidor utan att blinka hjälper inte det minsta, det får mig bara att känna mig ännu dummare.

Här är min lista över saker jag oroar mig över, i denna ordningen:

1. Att inta klara av att åka lift. Antingen trilla, fastna, eller helt enkelt behöva stanna hela liftsystemet för att jag varken kommer på eller av. Största skräcken på hela listan.
2. Att inte klara av att svänga och därför bara åka störtlopp rakt ner och sen köra in i något och dö.
3. Åka ända högst upp i backen och sen inse att jag aldrig kommer lyckas ta mig ner igen. Detta är faktiskt högst troligt och då vet jag att jag kommer börja grina där bakom skidglasögonen och Emil kommer således tycka att jag är en fjant.
4. Trilla och bryta handen. Att bryta min hand vore förödande och har varit en stor skräck för mig hela livet. Jag kan bara inte bryta handen! (funderar på att göra en Jlo och försäkra den till miljonbelopp)
5. Att välja att inte åka alls och istället få bli semesterns barnvakt med tre ungar medans den världsvana skidfamiljen njuter i backen hela dagarna.

För att inte verka alltför mesig och livrädd försöker jag se fram emot det här, också i rätt ordning:
1. Öl mot varm husvägg i solen.
2. Afterski.
3. Längdskidor med Knut i pulka bakom.
4. Få använda mina nya snygga långkalsonger.
5. Sa jag att jag ser fram emot ölen i solen?

IMG_5913

Annas Två Världar!

Eftersom jag varvar jobb och mammaledighet på veckorna, så får jag ut det bästa av två världar.
Jag älskar att vara hemma och leka med Knut, att sova middag på dagarna och gå långa promenader med barnvagnen.
Men precis lika mycket älskar jag dagarna jag är i ateljén.
När jag bara får vara jag och inte mamma. De dagarna vill jag inte prata om barn, då vill jag prata om politik, världsviktiga saker och fåniga tv-program medans jag dricker kaffe med vuxna. När man inte behöver oroa sig för små bebishänder som river ner muggar och kissar på sig precis när man ska äta.

Idag (det här inlägget är tidsinställt, så idag är det fredag när jag skriver detta) har jag tecknat så mycket att min hand kramar och har blivit alldeles krokig och tecknarvalkarna (ja det är sant, jag har teckningsvalkar av att hålla pennan!) ömmar.
Jag har tecknat en bröllopsinbjudan, en morgongåva, en skiss av en teater och sen mellan varven har jag skissat på min egna teckning jag tecknar på medan jag väntar på svar från kunder.
Solen skiner in i ateljén, det är vår ute och jag funderar på att gå och köpa mig ett par skor av bara farten.
Nu ska jag springa ner till posten med tre färdiga beställningar och sen tänker jag minsann käka glass i solen på vår altan!

Heja fredagar och att få jobba så handen kroknar!

batman

Dagens Outfit!

Såhär ser jag ut idag när jag är i ateljén och jobbar.
Köpte den här jumpsuiten på rean nu och vet att den kommer bli en favorit. Bokade nyss en weekend i Malmö med massa kompisar och då tänker jag att den här ska få följa med på uteserveringar och förhoppningsvis även på en tripp till Köpenhamn.
Förresten har jag nya glasögon, så himla bra grej att kunna se när man tecknar. Det är ju lite A och O kan man tycka.

jumpsuit

 

* Jumpsuit, H&M
* Vita tygskor, Vans
* Glasögon, Smarteyes

Anna Drömmer!

Med jämna mellanrum drabbas jag av ”jag-måste-bort-panik”. Dvs jag vill flytta härifrån.
För mig är det inte så stor grej att ta mitt pick och pack och flytta till en helt ny plats, jag har gjort det förut och vet att man överlever allt som oftast och att man kan få nya vänner även på nya ställen.
Men för Emil går det lite trögare kan man väl säga, milt uttryckt. Han har bott här jämt och tycker den sociala biten är betydligt mer viktig än vad jag gör.

Men i smyg drömmer jag om andra platser och framför allt om Öland.
Drömmen om Öland har en helt egen värld i mitt huvud. Jag vet precis hur jag vill ha det i huset, hur utsikten ska se ut och vilka gardiner jag skulle hänga upp.
Den här drömmen går jag och fnular på allt som oftast, speciellt dagar som nu när jag bara längtar bort till något nytt och annorlunda.
Jag fantiserar om slitna spetsgardiner, vingliga pinnstolar och såpade trägolv. Jag vill cykla i allén och äta nybakad bröd från bageriet. Vill visa Knut alla miljoner runda stenar och lära honom att vallmo kan man inte plocka, utan bara beundra på plats.

Emil frågade mig vad det är som är så jäkla märkvärdigt med just Öland (han säger att han skulle känna sig som en eremitkrabba om vi flyttade dit) men jag kan inte beskriva det på något annat sätt än att det är någonting med luften där.
Jag kan precis plocka fram känslan i magen när man går på tysta knarrande grusvägar, när det liksom är dagg i luften och dimma över Alvaret.
Det finns ingen känsla som slår den där, ingenting som lugnet som sprider sig i kroppen när man åker över Ölandsbron och liksom kommer hem.
Hur beskriver man den känslan?

Jag har egentligen aldrig varit på ön förrän i vuxen ålder. Bara hört mamma prata om det på precis samma sätt som jag gör nu. Sen när jag kom dit så förstod jag precis.
Känslan.

För några år sedan när vi var på cykelsemester på Gotland så ar jag så evinnerligt taggad innan, tänkte att den ön säkert är minst lika magisk, speciellt med allt man ser och hör på instagram om Gotland hit och Gotland dit.
Sen när vi kom fram och klev av färjan så blev jag så himla besviken.
Det var inte samma luft som jag föreställt mig, inte samma tysta lugn som på den andra ön och jag blev inte alls sådär såld som alla andra verkade vara.
Nej. Jag har hittat min plats på jorden och det finns ingenting som kan mäta sig med den.

En dag, då, då ska jag minsann ha en blå brevlåda med mitt namn på Öland jag också.
Vare sig Emil vill eller inte.

IMG_4967 (800x533) IMG_4993 (554x800) IMG_4945 (533x800) IMG_4950 (533x800) IMG_4955 (800x569) IMG_4947 (533x800) öl1 öl2 öl6 öl8 öland16 öland14 öland11 öland10 öland9 öland8 öland5 öland4 öland1 öland21 öland25 öland22 öland20 öland34 öland38 öland37DIGITAL CAMERA DIGITAL CAMERA

Anna och Knut!

Nämen är det inte dags för lite Knut på bloggen? Han har ju fyllt år och allt, kolla bara från en månad till ett år, det händer ju en del om man säger så!
1månad 12månader

Vi hade kalas också, inte mindre än två stycken faktiskt.
Såhär såg det ut då:

IMG_6038

Först mata katten med kex. Knut älskar katterna och kryper efter och säger -ATT ATT!

IMG_6184

Paketöppning med mormor.

IMG_6203

Familjebilden!

IMG_6213

Såklart rävtårta som min faster gjort, så himla fin. Knut fick dock ingen tårta, han får hålla till godo med kex i några månader till.

Anna Som Tonåring!

Stina utmanade mig att svara på femton frågor om mig själv som femtonåring. Dock är mina tonår lite luddiga så vet inte riktigt när jag gjorde vad så att säga, så här kommer en sammanfattning av mina tonår kan man väl säga.

1. Vilken var min favoritmat?
Jag gillade allt som var halvfabrikat, typ mamma scans köttbullar, fiskbullar och fiskpinnar. Gillade ingenting som smakade annorlunda än det jag var van vid. Lite av det här hänger fortfarande kvar. Jag är inte särskilt äventyrlig när det kommer till nya smaker precis (mvh hon som bara äter big mac)
Min mamma bakade alltid eget bröd och pappa gjorde alltid egna köttbullar, så jag tyckte det var lyx när man fick färdigköpta köttbullar och köpebröd.

2. Favoritmusik?
Jag var en riktig pojkbandsfantast och avgudade Backstreet Boys! Jag hade tapetserat hela mitt rum med plancher på A.J och jag hade kuddar, videofilmer, kläder, ja allt med BSB. Sen kom Hanson så då gillade jag det istället och sen försökte jag vänja mig av med pojkbandsgrejen och försöka lyssna på Evanescence som var lite mer accepterat. Men i smyg älskade jag Boyzone och Ronan Keating.

annaliten

3. Intressen?
Killar. Det enda jag tänkte på var killar och jag chattade alltid på passagens chat amore. Detta var på den tiden man hade modem så det tog eviheter att koppla upp och sen ringde alltid mormor mitt i så det bröts. Det var också billigare att vara på nätet eftet klockan sex, så innan dess fick jag lägga 20 kr i en burk om jag ville vara på nätet.
Jag pratade också så mycket i telefon att mina föräldrar till slut spärrade vår telefon så det inte gick att ringa ut om man inte slog en hemlig kod som jag inte hade tillgång till.
Numera avskyr jag att prata i telefon. Kanske använde jag upp en livstid av prat när jag var tonåring så numera finns inget kvar?

4. Vad gillade jag inte?
Matte. Jag var och är vansinnigt dålig på matte, så jag förstod verkligen ingenting och hamnade jättelångt efter. Dessutom pratade jag mig igenom hela lektionerna så jag och min kompis Emma fick aldrig sitta bredvid varann för vi bara pratade och pratade. Då spände min lärare ögonen i mig och sa ILEBY! Då blev jag tyst i någon minut. Sen glömde jag bort det och började prata vidare.
Dessutom gillade jag inte block med rutat papper.

5. Vilka umgicks jag med?
På högstadiet var jag mest med min kompis Emma som sagt. På lunchen brukade vi går hem till henne och äta oboy (dvs ett helt glas med oboypulver och en sked vatten = chokladsmet) och sen väntade vi utanför matsalen i skolan tills niorna gick förbi så jag kunde få se mina stora kärlek Gustav när han gick förbi. Dagens höjdpunkt!

studenttryck

6. Vad jag tänkte på mest?
Killar. Vad jag skulle säga om jag fick träffa Leonardo DiCaprio. Roger, en kille som jag var så vansinnigt kär i som först bodde i USA och sen i Halmstad och jag ägnade nästan all min vakna tid åt att tänka på honom. Sjukt bortkastat såhär i efterhand.

7. Jobbigaste minnet?
Nästan allting som hade med den där himla Roger att göra. Han behandlade mig hemskt och hade det hänt mig nu när jag är vuxen och har lite mer kött på benen så hade jag slagit ihjäl honom för det. Men när man är ung och oerfaren vet man ingenting om hur det ska vara så man bara följer med. Jag blev oerhört sårad och hade problem med det långt senare och det förstörde både förhållanden och mig själv många år efter det.
Har tänkt så mycket på det där efteråt. Hur något kan påverka en annan persons liv så himla mycket. Han tänkte säkert inte ens på det och jag blev förstörd för flera år och kanske egentligen för alltid.
Ett tonårshjärta är så väldigt ömtåligt och mitt blev verkligen totalmosat av honom.

8. Finaste minnet?
När jag var med på pappas jobb på fritidsgården. Jag vågade aldrig gå på fritidsgården för jag kände mig inte tillräckligt häftig men pappa jobbade på en annan fritidsgård utanför stan och ibland fick jag följa med dit.
Jag hade en pojkvän jag egentligen inte brydde mig om (hade nästan alltid pokvän, inte så noga vem det var, bara det var någon som gillade mig. Vad jag tyckte om honom var för mig ganska oviktigt) han var på den där fritidsgården men där fanns också en annan kille, som var några år äldre och med piercing i tungan. Jag tyckte att han var den snyggaste jag sett och jag frågade honom om jag fick prova att kyssa någon med stav i tungan så vi smög iväg och så kysste han mig i ett rum där ingen såg och jag blev alldeles knäsvag.
Sen gjorde jag slut med den där pojkvännen jag hade och ville alltid följa med pappa till jobbet efter det.

DIGITAL CAMERA

9. Vad saknar jag mest?
Jag saknar i ärlighetens namn inte särskilt mycket med att vara tonåring och om någon sa åt mig att jag var tvungen att gå igenom de åren igen hade jag nog brytit ihop totalt. Jag tyckte hela min tonårstid var enormt påfrestande och jag minns att det kändes som jag skulle explodera inifrån av alla kvävda känslor och känslostormar som försökte få plats i den där lilla 45 kilos kroppen. Jag hatade det. Hatade att veta att jag var tvungen att gå till skolan varje dag, hatade att läsa att jag var en hora på toaletterna, hatade att ha skåp bredvid den läskigaste killen på skolan, hatade att jag hade massor med finnar på ryggen, hatade att jag älskade den där idioten så hopplöst mycket.
Ja, ungefär så var min tonårstid. En enda lång ångeststräcka.
Det enda jag kan sakna lite är den där känslan av att ha en bästis som man säger precis allting till, som skickar lappar på lektionerna och skriver snälla saker i ens limegröna filofax.
Sen saknar jag remouladsåsen till fisken man fick i skolan. Som man fick ta med jättestor slev.

10. Vad saknar jag inte?
Känslan av total hopplöshet. Jag vet att jag tänkte att det aldrig aldrig skulle bli bättre. Skrev ett långt brev till en kamratstödjare vi hade på skolan, där jag berättade om hur hemskt jag mådde och han skrev ett så himla långt och fint brev tillbaka. Har fortfarande kvar det där brevet någonstans och det känns så fint att åtminstonde en person såg mig.

flickafönster

11. Hur tror jag att andra uppfattade mig?
Oj, svår fråga. Jag tror inte andra uppfattade mig som så himla olycklig som jag faktiskt var. Jag hade ju det där man ansåg vara viktigt i den åldern, jag var smal som en sticka, hade bröst som gick att trycka upp om man använde all fyllning i alla push-up behåar man hade samtidigt och jag hade lätt för att få killar. Egentligen var jag nog ganska populär men som sagt så insåg jag nog inte det själv.

12. Vad drömde jag om?
Jag drömde om att vara med i Slitz. Det var överst på min önskelista och jag skrev det i min dagbok flera gånger. Att om jag bara får vara med i slitz så blir han nog kär i mig.
Fotades av en slitzfotograf en gång när jag var femton år faktiskt. Han bad mig se kåt ut och efteråt ville han att jag skulle stanna kvar på efterfest men som tur var min storebror med och drog mig därifrån. Efter det ville jag inte vara med i Slitz längre.
Här är en bild från den där fotograferingen:

annaliten3

13. Favoritserie?
Vänner. Då, nu och alltid. Jag hade alla avsnitt inspelade på video och kollade på Vänner flera timmar varje dag. Jag och min bror kan alla meningar utantill och refererar fortfarande till dom varje gång vi ses.

14. Hur hade mitt femtonåriga jag reagerat på mitt liv idag?
Åh jag hade nog blivit så himla lättad att se att det vänder! Se att man inte måste gifta sig med det där aset, att man inte måste skaffa barn när man är 17 och att man kan vara helt och hållet jättelycklig till slut.
Åh jag önskar att mitt femtonåriga jag visste vad jag vet idag. Då hade jag sluppit en hel massa lidande.

15. Vad skulle du vilja säga till dig själv som femtonåring?
Säg nej.
Det är okej att säga nej, han kommer inte älska dig mer för att du helt tappar din identitet och det som är du.
Sen skulle jag vilja säga åt mitt femtonåriga jag att den där tjejen som jag var så himla avundsjuk på, hon som hade Filippa K byxor i alla färgerna, som gick med huvudet sådär fränt bakåt och alltid vara så himla elak mot mig, hon är inte det minsta gladare än jag. Trots de där Filippa K byxorna.

annaliten2