Anna Erkänner!

Nu är det äntligen höst. Det känns i luften. Det blir lite lättare att andas, inte det här tryckande som är på sommaren.
Jag gillar hösten. Jag gillar sommaren också men avskyr den här hetsen om att vara ute nr det är fint väder.
VAAAAAAAAAAA, sitter du INNE när det är så FINT!?!?!

Ja. Jag sitter inne.
Jag är ingen utomhus människa. Det finns inget att göra ute. Bara stå där. För att det är fint väder.

Allt jag gillar finns inne. Symaskinen, teckningsgrejerna, sängen, pysslet, tvn och ja det mesta.
Emil är allt annat än en inomhusare och vill mer än gärna åka och bada, ta med Knut ut i skogen, springa på gräsmattan och vara ute i största allmänhet.
Han brukar säga till Knut att med pappa är man ute, med mamma får du vara inomhus.

Nu är det höst. Det regnar utanför fönstret. Kaffet är upphällt och pennorna ligger i drivor.
Ingen tjatar om vädret.
Äntligen kan man andas ut och vara inne med gott samvete.
Å ljuva inomhus.

IMG_7099

Annas Drömjobb!

Min webutvecklare, livscoach och vän har sagt åt mig att jag måste ha mål. helst så orimliga som möjligt så man inte siktar för lågt.
Här är några av mina mål, drömjobb och fantasier, mer eller mindre orimliga:

  • Designa tyger åt IKEA. Har redan mängder av ideér om de mot förmodan skulle ringa och fråga.
  • Jobba åt Marimekko. Skulle vilja dricka mitt kaffe vid en hög av randiga tröjor, kunna gå in och omge mig av blommor, färg och fantastiska saker hela dagarna. Varför ringer de aldrig?
    rosor
  • Ge ut en bok med mina memoarer. Men det känns som man borde ha några fler år på nacken innan man skriver den. Tänker att jag börjar skriva i femtioårsåldern när jag bor i ett litet hus på Öland med Alvaret som utsikt. Taget!
  • Köpa en Porsche åt Emil. Sen skulle jag stripea den på hela sidan med stora svarta bokstäver: FRUGAN BETALAR!
  • Få ett fast jobb som illustratör. Det hade varit så himla roligt att känna hur det känns att jobba med det här fast med en fast lön. Gärna på IKEA, Marimekko, Gudrun Sjödén eller Åhlens.
  • Få designa barnkläder åt H&M. H&M har de absolut tråkigaste barnkläderna, speciellt på pojksidan Bara fula plasttryck med bilar och dinosaurier, alla kläder är antingen blå, svarta, gråa eller mörkröda och jag tänker att de skulle må bra av att jag kom in och livade upp det hela lite.
    Hur svårt ska det vara, vi vill ha GULA barnkläder! För bövelen!
    regn
    8månader
  • Hyra en atelje med stora träfönster som går att öppna, med utsikt och högt i tak. Med golv där man gärna får spilla kaffe och oljefärg. Åh.
  • Få en plats på Rithuset i Stockholm. Va där på intervju en gång och vill såååå himla gärna sitta där. Isåfall skulle jag sälja hus och bil och hela faderullan och ta med min lilla familj till Stockholm. Det hade ju varit nått det.
    pennor
  • Få Kanye West att lägga ut en av mina teckningar. Fast jag har aldrig ritat något som far med honom att göra…. Skriver genast upp på to-do-listan!
  • Få sponsring på papper och pennor. Det hade varit flott det!
  • Starta ett eget märke i stil med Mini Rodini eller Littlephant. Jojo minsann!
    IMG_3696

Anna och Fiskargubben!

Den klassiska målningen på fiskargubben har gått från att vara bad taste, till att bli nästan kultförklarade genom åren.
Jag personligen gillar fiskegubbstavlan, den hängde i vår stuga så man gick förbi den varje gång man skulle gå till dasset.
Den har gjort i otaliga varianter och av massvis med mer eller mindre begåvade konstnärer.

I början av sommaren fick jag en beställning på just en sådan fiskargubbe. Mannen i fråga hade gett sin svåger fiskargubbetavlor i flera år och nu var det dags att ge honom en med sig själv som fiskaren.
Det här var en av mina roligaste beställningar!
Såhär blev teckningen:

fiskargubbe

 

Och såhär glad blev svågern när han fick den:

fiskargubbelive

Sagan Om En Fantasi!

Vid fikat på jobbet satt vi och pratade om hur man ska få ungdomar att välja rätt jobb, att veta vad de vill bli.
De sa att det vet nästan ingen niondeklassare, vad de vill bli när de blir stora.

Det vet jag. Jag har alltid vetat och jag tror det har varit en stor trygghet att alltid veta var man är på väg.
Jag har haft ett enda mål och det har varit att jobba med just det jag jobbar med idag.
Jag har aldrig haft en plan B, för att minimera risken att jag istället kör på b planen.

Jag hade stakat ut vägen redan tidigt. Jag skulle bli konstnär. Punkt slut.
Första steget var att komma in på estetisk bild på gymnasiet (hörde något om att de måste ta bort den linjen på flera ställen för att ingen söker! Hallå, det är ju den roligaste linjen av alla! På min tid var det prestige att gå där och jättehöga betyg behövdes för att komma in)
Jag pluggade som en tok i nian för att höja mina betyg till max (efter att ha varit hemma från skolan större delen av åttan pga orka inte med högstadiet, ångesten och allt annat skit som hände då)
Jag höjde betygen men kom ändå inte in, stod på reservlistan.
Gick några dagar på samhällslinjen, kom in på samhällmedia och gick några dagar där för att sen äntligen komma in på bild.
Steg ett avklarat.

Efter gymnasiet var min plan att komma in på konstfack. Synd att sikta lågt liksom.
Det gjorde jag givetvis inte.
Så jag sökte alla förberedande konstskolor jag kunde hitta i Stockholm. För jag ville till Stockholm, jag ville bo på Söder och jag ville ha randiga strumpor. Det var min målbild.
Jag kom in på en av de fem jag sökte. Pernbys målarskola, mitt i Stockholm.
Jag och en kille till var yngst i vår klass.
Jag tyckte det var skitjobbigt första året, så himla mycket svårare och läskigare än gymnasiet.
Men efter att ha brutit ihop och kommit igen så trivdes jag väldigt bra och såhär i efterhand är det den utbildningen som lärt mig mest.

Jag sökte konstfack igen.
Kom inte in.

Tröttnade på hela Stockholmskaruselen och ville ha lugn och ro så jag började på Gerlesborgsskolan i Bohuslän. Mitt ute i ingenstans och inga tunnelbanor så långt ögat kunde nå.
Dock var det långt ifrån lugn och ro, men jag trivdes. Allting luktade tång och saltvatten, jag spenderade all min vakna tid i ateljén och jag började måla på ett nytt sätt.
Ett år gick jag där.
Sen sökte jag till konstfack.
Jag kom inte in.

Flyttade tillbaka till Karlstad, försökte bredda mina konstkunskaper lite och började läsa konstvetenskap på universitetet.
Så jädra skittråkigt. Jag var inte intresserad av andras måleri. Har egentligen aldrig varit.
Men läraren gillade mig och gav mig ett stipendium för att kunna måla vidare.
Jag fick nya krafter och sökte konstfack.
Kom inte in.

Tröttnade på allt, ville inte bo i Karlstad längre. Ville göra något annat.
Började blogga och flyttade till Värnamo, av alla ställen.
Mötte Emil och började på folkhögskola med textilinriktning.
Sökte till konstfack.
Kom inte in.

Ville jobba med något där jag fick vara kreativ. Började som tatueringslärling men insåg ganska snabbt att jag inte fick tatuera in vad jag ville på folk, utan vad dom ville.
Så efter min tionde carpe diem text så slutade jag.
Började teckna mer, sånt som jag ville.
Bloggen växte.
Slutade söka till konstfack.
Kom ändå aldrig in.

Nu tecknar jag på heltid.
Vare sig kontsfack vill det eller inte.
Känns fint.

b06698ae794902e765cb0c939cd11cc0

Dagens Teckningar!

cimon2 cimon3

Innan jag gick på semester tecknade jag nästan aldrig annat än beställningar. Hann helt enkelt inte med.
Jag har längtat efter egentid med pennorna och nu när jag jobbar heltid igen så finns äntligen den tiden.
Jag har också känt mig låst i noggrannhet och perfekta skuggor och ville tillbaka till ett enklare sätt att teckna, då jag ofta känt att den snabba skissen nästan blir bättre än det petiga originalet.
Så jag tecknade de här, på Cimon.
Älskar att jag bara får göra som jag vill. Jag tror det blir mer av sådana här bilder framöver.

Annas Sommar!

Heeeeeej, hörreni, jag är tillbaka!
Från och med prick nu så jobbar jag heltid, eller ja, alla dagar utom måndagar. Men ändå.
Så nu ska det blåsas liv i denna blogg minsann.

Vi börjar med att kika lite på hur min semester varit. Har tagit ungefär femtioelva bilder på när Knut badar men vi tar allting i tur ordning.
Vi börjar med dagen då vi åkte tåg!

IMG_6864-horz

Vi åkte Ohsabanan, som är ett gammalt nostalgitåg. Perfekt för Knuts kusin Vide som är mer eller mindre besatt av tåg!

IMG_6872 IMG_6874

Farfar var med såklart.

IMG_6877

Sen hoppade vi ombord och fick egen vagn.

IMG_6887-horz

Hela familjen åker tåg!

IMG_6898

Resan är lite lagom lång, en timme fram och tillbaka ungefär.

IMG_6904

Vi har även hunnit med svamp och blåbärsplockning.

IMG_6852-horz

Innan vi gav oss av på vår roadtrip till Karlstad! Första stoppet var Gränna.

IMG_6925 IMG_6927-horz

Åh de här två alltså, så himla bäst!

IMG_6936 IMG_6938 IMG_6941

När vi sprungit i alla backar, klämt på alla polkagrisar och tittat i alla skyltfönster åkte vi vidare.

IMG_6947-horz

Till slut kom vi fram till Karlstad och mamma!

IMG_6970

Provsmaka vinbären i trädgården.

IMG_6974

IMG_6982

Surt!

IMG_6984-horz

Äntligen semester. Äntligen Värmland!

IMG_6990

Anna Längtar Tillbaka!

Nu är det en vecka kvar av min semester. En vecka kvar innan Knut ska börja på förskolan. nu börjar jag längta efter vardag och rutiner.

Det är likadant varje år, någonting händer i luften i augusti som gör att man blir sugen på stickade tröjor, jeans och att inge sig med stearinljus och pennor.

Den här hösten blir ny för oss eftersom Knut kommer va på förskolan och jag återgår till att jobba heltid (utom måndagar som jagavsatt som min pussa-ihjäl-Knut-dagen). Det ska bli spännande att se hur vår vardag kommer bli. Föräldraledigheten är ju inte riktigt vardag på riktigt och jag uppskattar när saker och ting är som det ska vara. Inte på låtsas.

Jag tror och hoppas att Knut kommer trivas och jag ser fram emot att få jobba ostört och länge. Det här med semester när man har sitt drömjobb är en svår balansgång för efter bara några dagar så längtar man tillbaka till ateljén och skrivbordet igen.

Så hej hösten, du ska bli spännande minst sagt.

 

Tribute Till Erika!

spaderdam
Idag är det en av mina bästa vänners bröllopsfest.
Jag borde hålla tal men är ingen talare då jag isåfall skulle varit så nervös att jag varken kunnat stå eller sitta och antagligen hade druckit för mycket champagne för att ens palla med.
Så.
Jag skriver istället.

När jag var liten spelade jag basket. I mitt lag gick Erika. Hon var från en annan skola, en skola där de gick på discon och jag var så himla avundsjuk och såg upp så till henne. Hon som var så mycket coolare än jag. Irre, som hon kallades. Åh vad jag ville vara som Irre!
Jag slutade spela basket efter några år men på gymnasiet hamnade vi i samma klass på estetiska bildlinjen.
Vi gillade inte varann. Satt långt ifrån och blängde surt. Men sen började vi teckna och insåg att vi hade väldigt liknande stil och smak. Motvilligt förstås.
Sen skulle vi göra ett grupparbete. Jag hatar grupparbeten men jag och Erika såg på varann och visste att om vi bara gör det ihop, så kommer vi inte behöva kompromissa med vår stil och smak. Så vi valde varann.
Efter det valde vi varann för jämnan.
Hon var lång och jag var kort, hon var blond och jag var svarthårig.
Vi hade utpräglad stil och la förmögenheter på knalliga ögonskuggor och plastörhängen, allt för att likna big brother-Kitty så mycket vi bara kunde.

Gymnasiet tog slut men vi fanns kvar. Du har varit min klippa och även om vi inte längre bor i samma stad så vet jag att du alltid finns där.
När det behövs som mest så är det du som står där. Alltid.
När pappa blev sjuk blev du livsnödvändig. Du förklarade sjukhustermer och hjälpte till stöttade och lyssnade. Var saklig när jag flummade iväg och hjälpte mig förstå vad som hände.
Jag vet att var jag än är, eller vad som än händer, så finns du där. Precis bakom och hejar på.
Precis som jag alltid hejar på dig.
Du är den tuffaste och envisaste människa jag känner. Som aldrig ger upp eller viker ner dig. Som orkar bära och mer än gärna gör det.
Som vänder mig upp och ner när det är det som behövs.

Det har gått tjugo år sedan jag var med i det där basketlaget.
Jag ser fortfarande upp till dig, om möjligt ännu mer nu än då.
För att du förstår hur jag menar när jag är invecklad, som inte dömer när jag berättar om konstiga ideér, träskmarker eller känslor. För att du alltid förstår.
Du är bäst.

Alltid.

Dagens Färgglada Outfit!

Idag lägger jag det sista teckningsdragen på beställningarna och sen packar jag ner pennorna för några veckors semester!
Jag har på mig min nya Orkanliaklänning dagen till ära, dock var det egentligen för kallt kände jag imorse när jag cyklade till kontoret, men är det semester så är det!
Igår köpte jag en ny bok, love at first stitch. En bok om hur man syr sina egna kläder. Jag har ju mest sytt till Knutte och varje gång jag försöker sy till mig så blir det bara skit av alltihop.
Men nu ska jag alltså göra ett nytt försök, perfekt eftersom i ska på tygresa nästa vecka. Låg vaken halva natten och skrev upp saker jag måste köpa. Sen jädrar ska här sys! Kanske flyttar jag ut symaskinen på altanen över semestern?

På tal om egna kläder så vet ni väl att man kan beställa kläder från Orkanlia så syr hon upp precis som du vill ha det, efter dina mått och i fina retrotyger. Så himla bra grej!
Bor du i Stockholm kan du gå in så tar hon dina mått på plats. Men jag som inte bor där mailade bara in dom och sen efter någon vecka så dök den här klänningen upp i min brevlåda. Sitter som en smäck!

orkanlia

Dagens Mönster!

Idag är det näst sista dagen innan jag går på semester.
Jag ska hinna göra klart min bokföring, teckna färdigt tre beställningar, spara över viktiga saker på den externa hårddisken och sen lämna in datorn på service.
Sen, seeeeeeeeen ska jag ta semester!

Vår plan är att nästa vecka hitta på spontanutflykter, jag hoppas på ett besök på Skroten i Borås iallafall.
Sen åker vi till Karlstad, via Kumla och Kavatoutleten.
Sen stannar vi i Karlstad i en vecka och sen bilar vi längs västkusten på väg hem och stannar där det känns allra finast.
Jag räknar iskallt med att det ska vara strålande sol framöver, sådetså!

Nu tillbaka till beställningarna!

IMG_6797