Tribute Till Erika!

spaderdam
Idag är det en av mina bästa vänners bröllopsfest.
Jag borde hålla tal men är ingen talare då jag isåfall skulle varit så nervös att jag varken kunnat stå eller sitta och antagligen hade druckit för mycket champagne för att ens palla med.
Så.
Jag skriver istället.

När jag var liten spelade jag basket. I mitt lag gick Erika. Hon var från en annan skola, en skola där de gick på discon och jag var så himla avundsjuk och såg upp så till henne. Hon som var så mycket coolare än jag. Irre, som hon kallades. Åh vad jag ville vara som Irre!
Jag slutade spela basket efter några år men på gymnasiet hamnade vi i samma klass på estetiska bildlinjen.
Vi gillade inte varann. Satt långt ifrån och blängde surt. Men sen började vi teckna och insåg att vi hade väldigt liknande stil och smak. Motvilligt förstås.
Sen skulle vi göra ett grupparbete. Jag hatar grupparbeten men jag och Erika såg på varann och visste att om vi bara gör det ihop, så kommer vi inte behöva kompromissa med vår stil och smak. Så vi valde varann.
Efter det valde vi varann för jämnan.
Hon var lång och jag var kort, hon var blond och jag var svarthårig.
Vi hade utpräglad stil och la förmögenheter på knalliga ögonskuggor och plastörhängen, allt för att likna big brother-Kitty så mycket vi bara kunde.

Gymnasiet tog slut men vi fanns kvar. Du har varit min klippa och även om vi inte längre bor i samma stad så vet jag att du alltid finns där.
När det behövs som mest så är det du som står där. Alltid.
När pappa blev sjuk blev du livsnödvändig. Du förklarade sjukhustermer och hjälpte till stöttade och lyssnade. Var saklig när jag flummade iväg och hjälpte mig förstå vad som hände.
Jag vet att var jag än är, eller vad som än händer, så finns du där. Precis bakom och hejar på.
Precis som jag alltid hejar på dig.
Du är den tuffaste och envisaste människa jag känner. Som aldrig ger upp eller viker ner dig. Som orkar bära och mer än gärna gör det.
Som vänder mig upp och ner när det är det som behövs.

Det har gått tjugo år sedan jag var med i det där basketlaget.
Jag ser fortfarande upp till dig, om möjligt ännu mer nu än då.
För att du förstår hur jag menar när jag är invecklad, som inte dömer när jag berättar om konstiga ideér, träskmarker eller känslor. För att du alltid förstår.
Du är bäst.

Alltid.

Dagens Färgglada Outfit!

Idag lägger jag det sista teckningsdragen på beställningarna och sen packar jag ner pennorna för några veckors semester!
Jag har på mig min nya Orkanliaklänning dagen till ära, dock var det egentligen för kallt kände jag imorse när jag cyklade till kontoret, men är det semester så är det!
Igår köpte jag en ny bok, love at first stitch. En bok om hur man syr sina egna kläder. Jag har ju mest sytt till Knutte och varje gång jag försöker sy till mig så blir det bara skit av alltihop.
Men nu ska jag alltså göra ett nytt försök, perfekt eftersom i ska på tygresa nästa vecka. Låg vaken halva natten och skrev upp saker jag måste köpa. Sen jädrar ska här sys! Kanske flyttar jag ut symaskinen på altanen över semestern?

På tal om egna kläder så vet ni väl att man kan beställa kläder från Orkanlia så syr hon upp precis som du vill ha det, efter dina mått och i fina retrotyger. Så himla bra grej!
Bor du i Stockholm kan du gå in så tar hon dina mått på plats. Men jag som inte bor där mailade bara in dom och sen efter någon vecka så dök den här klänningen upp i min brevlåda. Sitter som en smäck!

orkanlia

Dagens Mönster!

Idag är det näst sista dagen innan jag går på semester.
Jag ska hinna göra klart min bokföring, teckna färdigt tre beställningar, spara över viktiga saker på den externa hårddisken och sen lämna in datorn på service.
Sen, seeeeeeeeen ska jag ta semester!

Vår plan är att nästa vecka hitta på spontanutflykter, jag hoppas på ett besök på Skroten i Borås iallafall.
Sen åker vi till Karlstad, via Kumla och Kavatoutleten.
Sen stannar vi i Karlstad i en vecka och sen bilar vi längs västkusten på väg hem och stannar där det känns allra finast.
Jag räknar iskallt med att det ska vara strålande sol framöver, sådetså!

Nu tillbaka till beställningarna!

IMG_6797

Annas Semester!

Den här veckan har jag jobbat måndag och ska jobba torsdag och fredag som vanligt, sen tänkte jag ta lite välbehövlig semester.
Men eftersom sommaren är min mest hektiska tid så måste jag hinna klart med alla beställningar som har deadline innan eller under semestern så på tre dagar ska jag nu hinna med fyra teckningar.
Det är med andra ord ganska mycket att göra (det tar en stund att göra en kan jag lova)
Så ni som har beställt och vet att den ska komma innan slutet på jul eller början av augusti, se till att kolla er mail ofta, annars är risken att jag inte hinner klart i tid.

När jag säger semester så menar jag såklart inte semester från att teckna Det vill jag aldrig ta ledigt ifrån. Men jag kan ta semester från att teckna beställningar, kunna åka iväg och bara ha med mig penna och block i väskan.
Det är en jädra skillnad.

För någon vecka sen kom det ett stort paket på posten. Älskar oväntade paket!
Det var fyllt med nya teckningsblock från Canson!
Ett litet akvarellblock, ett block för tuschpennor ochbäst av allt, ett litet svart inbudet block med magnetstägning, perfekt att ha i resväskan när teckningslusten blir för stor!
Tusen tack!

bild

Annas Beställningar!

Den senaste tiden har jag fått mycket beställningar på hela familjer och inte bara porträtt. Det har verkligen varit jätteroligt att teckna och faktiskt väldigt roligt att utgå från gamla suddiga bilder från 80-talet eller dåliga mobilbilder.
Det är svårt, men roligt att se något som på förlagan är ganska dåligt, sen bli en fin bild.
Är sugen på att åka hem till mamma och rota i hennes fotoalbum och göra samma sak åt mig själv.

Här är några bilder med helkropp och flera personer på samma som jag gjort den senaste tiden. Alla bilderna är beställningar.

familj_0002 familj_0003 (2) gäng

Anna Hjärta Marimekko!

Som den kulturtant jag ändå är så älskar jag Marimekko!
Älskar att de tar ut svängarna, blandar prickar och ränder och inte är så enformiga och tråkiga som andra märken kan vara. Den där monotona Acne-stilen är verkligen inte min melodi.

Såg ni förresten dokumentären Pantertanter och Krutgubbar som gick på SVT för några dagar sen? Annars rekommenderar jag den varmt (finns på play) precis så ska jag bli när jag blir gammal. Färgsprakande.
Den dagen jag slutar ha läppstift, är dagen jag dör.

Men som sagt, Marimekko. Det är något jag unnar mig med jämna mellanrum när jag gjort något bra. Det börjar bli en liten samling nu och det är alltid extra roligt att få ha på sig det. Jag har till och med en marimekko pyjamas. Med päron på.
Vi kikar på min samling (har även en klänning med äpplen och som sagt, den där päronpyjamasen som inte finns fångad på bild. Än.)

marimekko

Min första Marimekko var den här. Älskar modellen och att den har fickor.

marimekko2

För några månader sen köpte jag den här. Typiskt bra klänning.

marimekko3

Min senaste är denna svartvita som är väldigt smickrande för figuren och så himla mjuk.

rosor

Den här rosa är ännu mer skrikrosa i verkligheten och är nog min garderobs mest använda plagg. Älskar´n!

äpplen

En klassiker, den rödrandiga t-shirten. Knut har en likadan.

marimekko
D
en här prickiga som egentligen är en klänning, men lite farligt kort så törs bara ha den som det vid speciella tillfällen när jag känner för att visa ändan.

prickar

Den prickiga tröjan med farfarsknäppning. Tyvärr ganska tvättblekt men älskad likförbannat.

IMG_4021

Den blårandiga. Den här har varit på vippen till att vara för liten, men sen jag förminskade brösten så passar den bra. Detta var innan operationen som synes.

Om Mötet Med Pappa!

För några veckor sedan var jag på en seans.
Jag är skeptisk. Vet inte om jag tror på andevärlden, men samtidigt vansinnigt nyfiken.
Så jag gick dit.
Började med avslappning och för mig har det aldrig varit svårt att slappna av, släppa all och liksom flyga iväg. Blir så avslappnad efter en stund att jag knappt vet vad som är upp och ner.
Efteråt kom det då ”andar” eller vad man nu ska kalla dom. En pojke från 1800-talet, en gammal dam och till slut kom då min pappa.
Jag hoppades såklart i smyg på att han skulle komma, men blev ändå väldigt skeptisk när han väl gjorde det.
Dels kändes det för nära, lite läskigt nästan. Dels kändes det för otroligt.
Men sen grät jag, fast jag lovat mig själv att låta bli. Sen grät mediet på pappas vägnar.
Vad han sa behöver jag inte ta upp här, det är orelevant egentligen.

Men nu efteråt vet jag inte vad jag ska tro.
Jag vet dock att jag tänker fortsätta med avslappningen. Det är bra för mig att kunna pausa från min ständigt snurrande hjärna.
Jag är kreativ dygnet runt, oavbrutet tänker jag på ideér och nya lösningar. Jag klurar och vrider och vänder och ibland vill jag bara åka på semester från mitt eget huvud.
För det pausar aldrig.
Att kombinera en hjärna på högvarv med en sjutton månaders unge gör att det ibland blir overload. Så nu har jag lovat mig själv att pausa ibland.

Pappa bad mig leta efter tecken, att han visst finns där om jag bara letar.
När jag kom hem var senast uppringda nummer i min mobil till pappa.
Jag har inte ringt honom på trettiotvå månader.
Nu var han senast uppringda.
33 sekunder varade samtalet stod det.
33 sekunder hinner man säga mycket på.

pappa

Männen i Mitt Liv!

Kunde inte sova härom natten. Låg och tänkte på den där läskiga mannen jag skrev om för ett tag sen. Sen kom jag vidare in på de män jag träffat i mitt liv och ju mer jag låg där och funderade desto argare blev jag.
Arg över hur man blivit behandlad och arg över vad man behövt stå ut med. Arg för att jag aldrig sa ifrån och arg för att jag var ung och de var äldre och borde vetat bättre.

Jag har haft en del pojkvänner i mina dagar, men när jag låg där och funderade så kunde jag ändå bara komma på två som jag verkligen tyckte om på riktigt (och då är jag alltså gift med den ena av dom två)

Det var den där första killen, som bodde i USA, som jag chattade med i över ett år och som jag sen av en slump mötte på en bensinmack i Halmstad. Han krossade mitt hjärta så brutalt efter det att jag trodde jag skulle hamna på hispan och aldrig komma ut mer. Det tog mig flera flera år att komma över honom och jag blir fortfarande arg bara jag tänker på honom.
Sen var det den svartsjuka. Som skaffade massa fejkade konton på nätet och började prata med mig för att se vad jag skrev Som tvingade mig att elda upp alla kläder och alla foton jag hade sen innan jag mött honom. Något jag såhär i efterhand ångrar något gruvligt givetvis.
Han som förklarade allt så in i minsta detalj att jag till slut trodde jag skulle explodera om jag fick höra exakt hur långt tid det tog att cykla från a till b. I minuter och sekunder.
Han som bara ville hålla sin hand runt min nacke när vi gick på promenad, som ett strypkoppel på en hund.
Den där killen på högstadiet, som visade mig sitt fläckiga lakan och sa att det var fläckar från hans förra tjej.

Sen, i slutet på gymnasiet träffade jag Daniel.
Världens snällaste och jag kunde inte riktigt förstå att man kunde vara så snäll (efter de jag mött tidigare kan man ju förstå min förvåning)
Vi var tillsammans i tre år och förlovade och allt.
Men jag kände mig för ung, för ofärdig med livet och jag gjorde slut.
Länge länge efter det var jag kär i honom ändå. Han som skrattade åt allt jag sa och som alltid tyckte att jag var snyggast i världen.
Vi pratar fortfarande med varann och är idag väldigt bra vänner. Jag är evigt tacksam över honom, som visade att det finns sådana som inte tvingar sig på eller har massa konstiga ideér för sig.

Några år senare flyttade jag till Värnamo. Där bodde jag granne med världens snyggaste kille, med sånt där perfekt skäggstubb och ordentliga vader.
Han började låna ris hos mig, sen plingade han på min dörr på natten och sprang sen in till sig. Men han var ju inte så gammal då, jag får skylla på det.
Nu, sju år senare har vi en unge ihop och firar snart treårig bröllopsdag.

Livet alltså. Så fint det kan bli ändå.

porträtt

Annas Sommar!

Även om jag fortfarande jobbar och inte har gått på semester ännu, så hinner jag klämma in lite sommar även jag.
På torsdagar och fredagar när Emil är hemma med Knut så äter vi frukost ihop och det är så himla mysigt. Speciellt nu när vi kan äta den ute!
Imorse såg det ut såhär när Emil dessutom lyxat till det och åkt och köpt jordgubbar på morgonen.

IMG_6737

Alltså den här lilla personen, SOM han förgyller mina dagar! Han är ta mig tusan glad jämt, om än himla busig, snabb som tusan och lurig som sjutton.

IMG_6740 IMG_6741

Nu är vi bara föräldralediga i drygt en och en halv månad till, sen är det slut med det (fast jag ska fortfarande vara hemma med Knutte på måndagar)
Så nu gäller det att njuta fullt ut av att bara vara vi.
Min bästa lilla person!

IMG_6754

Dagens Färgglada!

Nu äntligen känns det som sommar på riktigt! När man kan gå utan strumpbyxor (det är ju galet att man knappt kunnat göra det en enda gång i juni!)
Varken jag eller Emil har semester än så för vår del är det inte hela världen om inte vädret varit jättefint, sålänge det är det när vi är lediga så är jag glad och nöjd.
Till dess jobbat jag för fullt med beställningar. Sommaren och vintern är min mest hektiska jobbperiod men jag tycker det är ganska skönt att sitta inne på kontoret nu när alla andra gått på semester.

När jag jobbat på bra så brukar jag unna mig något fint och allt som oftast innebär det en marimekkoklänning. Det känns liksom lite extra fint att få ha på sig dom sen, som att man verkligen förtjänat det.
Det här är min första, den köpte jag för flera år sedan i Köpenhamn. Tyckte den var så himla fin och kunde inte slita ögonen ifrån den, sen att den var mycket billigare än i Sverige var ju ett stort plus. Senare insåg jag att priset såklart var i danska kronor och att den kostade lika mycket som den brukar göra hemma, resten av resan visade mitt kort ”medges ej”. Aja, så kan det gå. Fin är den iallafall fortfarande, även om den kostade mig en mindre förmögenhet.

marimekko