Anna Ritar Föräldrar!

En sak som jag upptäckt att jag tycker är lite extra roligt att teckna så är det folks föräldrar.
Jag har tecknat mina egna otaliga gånger (speciellt pappa för mamma är så himla svår) och det är alltid extra roligt när jag får beställningar på just föräldrar.
Det är roligt att få teckna någon med lite rynkor, med lite gråa hår och lite annat än de vackra flickorna jag brukar teckna.
I dagarna har jag tecknat inte mindre än två sådana bilder, men de skulle bli julklappar eller presenter så jag vågar inte visa dom här. Men här är ett gäng gamla bilder och beställningar på just föräldrar:

IMG_3799 IMG_1631 mamman pappa (2) pappa (3) pappa pappasvartvit skanna0006 anine svartvit pargrön allers3

Älskade Unge!

Jag måste ha gjort något riktigt bra i livet för att förtjäna den bästa ungen i hela världen! Han är ALDRIG ledsen, bara gapskrattar åt allt man gör, struttar runt i sin gåstol och pillar på LP-spelaren.
Han klappar händerna och törs dyka under vattnet, kan äta oändliga mängder köttfärssås och spagetti, skrattar i sömnen och tycker om när man dansar i köket.
Nu har han varit min i åtta månader och jag kan inte ens föreställa mig hur mitt liv hade varit utan honom.
Jag är så evinnerligt tacksam att han kom, att det gick, att efter missfall och månader av försök och tårar till slut fick honom.
Världens finaste lilla Knut.
Tack.

1månad

1 månad

2månaderalt

2 månader

3månader

3 månader

4månader

4 månader

5månader

5 månader

6månader

6 månader

7månader

7 månader

8månader

8 månader

Dagens Jobb!

Idag gäller det stenhård disciplin och försöka få så mycket jag bara kan gjort.
Jag har sjutton beställningar som ska vara klara till jul, så mitt mål är att iallafall hinna skiss upp alla och skicka iväg på godkännande idag.
Okej, alla kommer jag inte hinna men jag ligger lite efter då jag var i Stockholm både torsdag och fredag som vanligtvis är mina jobbdagar.
Men det var det värt för det var väldigt roligt och lyckat.

Så nu, tillbaka till skissandet, som dessutom ska bli väldigt roligt när det kommer till färgläggningen, för jag köpte inte mindre än 35 nya pennor och tre nya block när jag var i Stockholm! Så hit me med beställningar för nu är jag inne i ett flow!

tomtekaninjulkortliten emilyfrökenfrukostbagel

 

Anna Hjärta Stockholm!

I eftermiddag åker jag till Stockholm och kommer inte tillbaka förrän på fredag. Två nätter utan Knut och Emil känns lite läskigt men samtidigt ska det bli evinnerligt skönt att få sova två hela nätter utan att bli väckt!

Jag ska på en hel massa föreläsningar imorgon och på fredag ska jag på ett jobbmöte. Däremellan tänkte jag svänga förbi Kreatima och fylla på mitt penn- och papperslager.

Jag har en hatkärlek till Stockholm. Jag har inte det minsta lust att bo där överlag men ibland kommer det över mig en våg av Stockholmslängt. Som när man ser på gamla avsnitt av Pluras kök och det är kallt och rå vinterkväll på söder men mysigt och varmt inne.

När jag bodde i Stockholm så älskade jag det. Älskade att allt fanns nära men kände mig också väldigt ensam. Ingen såg upp, ingen sa hej och ingen flyttade sig utan bara gick rakt in i en och tryckte undan en på tunnelbanan och i trängseln.

Men det är skönt att Stockholm finns kvar. Att man kan åka dit några dagar ibland för att sen få känna hur himla skönt det är att åka därifrån igen.

Det bästa med min vistelse är att jag ska bo hos min bästa kompis, ha teen mom maraton och äta fiskpinnar. Så enkelt det är att umgås när man känner varann för väl. Så hej kära Stockholm, det ska bli kul att se dig!

Södermanland

Annas Ateljé!

Som ni vet sitter jag hemma och jobbar just nu. I vår källare/gillestuga.
Det är inte optimalt direkt för det är så dåligt ljus men som tur är har jag den bästa skrivbordslampan som finns.
Jag är på jakt efter en ateljé i stan igen men har inte hittat någon som känns perfekt än. Jag har mina drömställen jag kikar lite extra på, men vi får se hur det blir med det.
Tänkte iallafall visa hur det ser ut i min nuvarande ateljé, när jag nu för en gångs skull hade hyfsat städat.

IMG_5343 (533x800)

Här är en del av mitt skrivbord. Jag har extra långt skrivbord då de vanliga standard är alldeles för små. På inredningsbilder har de alltid ett litet fjuttigt en meters skrivbord och det ser ju väldigt flott ut på bild, men funkar ungefär i fem minuter i verkliga livet. Bara mina pennor tar ju upp halva skrivbordet! Jaja, iallafall så är det här extra långt och klätt med gul självhäftande plast. Ljusbordet är toppen som både lutar och är ordentligt stort (som sagt, här är varför man behöver ett stort skrivbord) Ovanpå ljusbordet står en gammal redahylla som satt i huset när vi flyttade in, men den byttes ut mot en finare med glaslådor så den fula i plast hamnade här i min atelje. Här ligger miniräknare och häftapparat, tejp och etiketter och sånt. Mycket bra!
I den stora fula papplådan under borde ligger alla mina papprör som jag skickar era beställningar i.

IMG_5346 (676x800)

Skrivbordslampan är från Ateljé Lyktan som gjort Bumling-lampan. Den här är fantastisk! Den ger ett jämnt vitt ljus över hela teckningen, mycket noga när man tecknar, annars stämmer inte färgerna!
Här står också en del av mina pennsamlingar i olika burkar och min dator som sjunger på sista versen och desperat önskar att jag ska ha råd att byta mot en ny.
(teckningen är blurrad för jag visste inte om det var en present eller inte)

IMG_5349 (586x800)

I hörnet står mitt tunga arkivskåp. Där har jag alla originalteckningar, alla tidningar jag varit med i eller tecknat för och en hel låda full med olika tapetrullar för eventuella pysselprojekt.
Tapeten på väggen är ikeas brokig tapet och den var sannerligen brokig för ni ser ju hur bucklig den är! Sämst! Men fint mönster så man får inte titta så noga.

IMG_5352 (558x800)

I andra hörnet sitter en stringhylla med diverse viktigheter, block, snören , dymoapparater och annat viktigt.
Porträttet på pappa vakar ständigt över mig när jag sitter och tecknar.

IMG_5353 (551x800)

 

Bakom mig sitter hyllor med alla mina necessärer och skorna jag designat. Ett diplom från årets kulturstipendiat i Värnamo och en Arvikaskylt, för att få in lite Värmland förstås.

Annas Ömma Tå!

Jag har åsikter om mycket men försöker oftast bita mig i tungan och inte klampa in och ställa till allt för mycket oreda då jag dessutom är vansinnigt konflikträdd.
Men, är det någonting jag blir oerhört provocerad av så är det det här med föräldraledighet.
Jag vet, jag vet, alla får göra som de vill bla bla bla.
Men att välja att inte vara hemma med sitt barn alls, är för mig helt obegripligt!
Jag blir alldeles chockad och förvånad när jag hör om pappor som inte tagit ut en enda dag pappaledigt!
Alla kan inte dela lika eller ha förmånen att göra som vi och dela lika varje vecka men att vara pappaledig någon gång mer än de där fjuttiga tio dagarna precis efter förlossningen det kan ta mig tusan alla!
Om man nu inte har ”råd” att pappan är hemma borde man se över sina prioriteringar tycker jag.
Vi har hus, bil, barn och hela faderullan och egentligen bara på Emils lön för min är så minimal att den knappt räknas, ändå tar Emil ut fyra dagar pappaledighet i veckan och vi har inte behövt flytta till någon kartong under en gran än iallafall.

Barnen är små en gång. Det första åren händer oerhört mycket och jag tror även att det påverkar en hel del hur de blir sen när de blir större.
Bebisåren är ingen film man kan spela in och sen kolla på när man råkar ha lite tid över.
Den är nu och sen är det försent.
Ta vara på den.

IMG_3936

Anna Jobbar!

Idag är det fredag, dvs en av mina jobbdagar.
Jag är dessutom inne i ett riktigt teckningsflow så jag var uppe redan vid sex imorse för att teckna!
Jag har börjat teckna barn mest hela tiden. Det som förut va mitt värsta tycker jag nu är väldigt roligt helt plötsligt. Kanske för att jag fick barn själv.

Efter min tävling på instagram så har jag fått en hel massa beställningar och eftersom jag bara jobbar två dagar i veckan så blir leveranstiden ganska lång numera för att jag ska kunna hinna med.
Så är ni sugna på ett porträtt till jul eller så är det verkligen dags att beställa det nu, annars är det inte säkert att jag hinner!

Jag betar av listan med beställningar en efter en, men försöker även klämma in att teckna lite eget. Annars tappar man liksom suget.
Det här är bilden jag gjort nu på morgonen:

regn

Den är i A3 och tyvärr så äger jag ingen A3 scanner, så ni får dras med ipad fotad bild. Men det tänkte jag råda bot på i helgen, så om det är någon som har ett tips på en bra scanner som tar A3 format så får ni gärna hojta till!

Dagens Porträtt!

Det här är egentligen inte dagens porträtt, för jag gjorde den förra veckan. Men det är ju inte så noga.
Min svägerska Matilda tar så himla fina foton och för ett tag sen tog hon ett alldeles extra fint på Majken, min lilla brorsdotter.
Min teckningsnerv satte igång på full fräs när jag såg bilden så jag var liksom bara TVUNGEN att göra en teckning av den.
Jag tecknar sällan bilder med ”ett helt motiv” det vill säga med bakgrund och hela faderullan, men det var faktiskt riktigt roligt. Fast väldigt många löv förstås.
Såhär såg den ut innan färg, tyckte nästan den var finare utan färg först, men nu har jag vant mig och gillar nog den md färg bäst:

majkenskiss

Sen la jag till färgen och då blev det såhär:

IMG_5336

Såklart ska Majken få den, hoppas hon blir glad!

Anna om Sorgen!

Nu har jag varit utan pappa i ungefär ett och ett halvt år.

Den första tiden ältade jag. Pratade om samma saker hela tiden, hade ständigt den där sjukhuslukten i näsan och plågades av minnesbilder jag bara önskade skulle försvinna. Dag ut och dag in, samma sak. Pappa pappa pappa. Dagarna gick och det enda jag kunde tänka på var hur jag skulle lära mig sortera i hjärnan. Sålla bort de sjuka bilderna och få fram de friska, byta ut sjukhuslukt mot brunsås och välanvänd stickemössa.

Sakta men säkert byts de ut. De där hemska sakerna finns kvar, glasklara och knivskarpa om jag blundar, men de kan numera lika snabbt suddas ut och bytas ut mot andra minnen. Om gin o tonic under björken, solbrända händer och känslan i handen när man drog den mot hans hår.

Jag får fortfarande många mail om det här, hur man gör när någon nära dör och jag vet aldrig vad jag ska svara. jag vet inte vad man gör och antagligen finns det ingen fiffig universallösning heller. Alla gör olika. Jag pratade och pratade, ältade och riktigt grottade in mig i det som gjorde ondast. Ända tills det inte gjorde ont längre.

Det är svårt att prata om sorg. Man vet inte vad man ska säga och jag märker fortfarande att folk kan skruva på sig eller bli obekväma om jag pratar om pappa. Men det gör jag ändå, ofta. För så länge man pratar om honom kommer han aldrig riktigt dö. Så jag pratar på, berättar om hans egenheter och hans cyniska humor, jag drar skämt på hans vägnar och jag kramar Knut en extra gång från honom.

Jag är klar med min sorg över att min pappa inte lever med. Det betyder dock att jag fortfarande kan bryta ihop och gråta över det, men det kommer jag nog alltid göra. Jag har nu vant mig vid tanken på att mitt liv numera alltid kommer innehålla ett hål och en sorg. Jag är inte samma person nu som jag var då, innan han blev sjuk. Jag är en ärrad och härdad version av mig själv men också starkare och vuxnare, mer medveten om hur jag fungerar i de mest otänkbara av situationer.

22 månader sedan jag kramade honom. Ändå vet jag precis hur det känns och det räcker för nu. Jag vet ju att jag kommer få en kram av honom igen. Det kommer bara dröja lite till nästa gång.

IMG_4387