Igår gav jag mig själv en time-out och struntade i att gå till jobbet Istället packade jag ner träningskläder, bikini och tog med mig Vestis och åkte på spa.
Jag ville unna mig någonting och helst något varmt då jag ständigt är iskall.
Vi började med 45 minuter i gymmet och jag passade på att springa på löpbandet för första gången. Har alltid varit livrädd för dom då jag tror att jag ska trilla av, men nu var det ju bara vi där så då kunde jag testa. Två kilometer orkade den här trötta kroppen springa, inte mycket vill jag lova, men mer än jag gjort på länge.
Men med strålande utsikt och bäst sällskap så klarar man mycket.

Sen la vi oss i blöt, i flera timmar. Pratade om livet och all dess jävlighet.
Slumrade till på sängarna och bara andades en stund.
Så himla bra dag.

Jag är förvisso inte sjuk i cancer, men fortfarande sjuk.
Det är ju inte sköldkörteln det är fel på utan hypofysen som sitter i hjärnan (som i sin tur påverkar sköldkörteln)
Tumören sägs ju vara godartad (om det nu är en tumör vill säga) men ändå att tänka på att jag har den i huvudet är väldigt olustigt.

Samtidigt är det skönt att få svar. Att det faktiskt är någonting.
Att jag inte bara inbillat mig att jag mått såhär.
Sålänge det är något som går att göra något åt så känns det okej.
Men det gör mig fortfarande rädd.
Väldigt rädd.

 

Pin It on Pinterest

Share This