Professionell konstnär |

Jag är en enstöring som skriver hellre än jag pratar och målar hellre än jag umgås.

Små Delar Ur Mitt Liv!

dec 2, 2016 | Tankar och Vardag | 5 Kommentarer

Sandra la upp ett så fint blogginlägg med fragment man minns så väl från sitt liv. Jag tänkte dela med mig av några av mina minnen här:

  • På toalettväggen, den ljusgula utanför bildsalen, står det med bläckpenna ”jag vill se Anna Ileby naken”. Jag vet inte om jag ska bli smickrad eller ledsen. Några dagar senare står det ”jag med” med blyerts under, fler gånger och med olika handstilar. Känns som jag är naken med kläderna på när jag går genom korridorerna efter det.
  • Vi stod borta vid brännbollsplanen, längst bort på min gata. Det var jag, min bästa kompis och tre äldre killar. Jag var kär i allihop. En av dom kallade mig hora. Fler gånger sa han det, tills mina ögon var alldeles blanka och jag fick svälja flera gånger och fortsätta låtsas att jag inte blev ledsen. Sen sa en av de andra killarna att det räckte nu. Sluta säg sådär. Det räcker.
    Efter det var jag bara kär i honom.
  • Vi hade religionskunskap och jag gick i första klass. Det var en sån dag då en förälder fick vara med. Min pappa satt bredvid mig och jag var så himla mallig över att han var med. En kille i min klass sa till pappa att han tyckte han såg ut som en alkis. Jag såg att pappa blev ledsen men sen visade han mig hur jag kunde rita Gud så han såg suddig ut. Man ritar konturerna av Gud först, sen duttar man försiktigt med suddet på dom tills han blir dimmig.
    Jag ritar fortfarande Gud så. För det har pappa lärt mig.
  • Jag satt med benen uppdragna under hakan och brodera korsstygn på min slöjdpåse. Du satt på stolen snett mitt emot och sa att sådär sitter bara småbarn. Jag satte mig ordentligt. Du sa att sådana mjukisbyxor jag hade på mig var töntiga.
    De var alldeles nya och min docka där hemma hade likadana.
    Men det sa jag inte till dig.
    När jag kom hem bad jag min mamma om en silverjacka, som Robyn hade. För då visste jag att du inte skulle kunna säga nått.
    Jag fick en och du var tyst.
    I alla fall sa du inget om jackan.
  • I hissen upp till avdelningen och pappa satt i rullstolen framför mig. Jag tittade på varje rynka och veck i nacken, under hans krulliga hårlockar och tänkte att jag måste memorera det här. Memorera exakt hur hans ser ut så jag aldrig glömmer bort. Jag minns precis varje linje.
  • Bakom ett grönt skynke, i Erikshjälpens omklädningsrum stod jag när han ringde och sa att jag fick jobbet. Att jag fick jobbet på designavdelningen på Björn Borg. När vi lagt på var jag tvungen att spegla mig ända tills mitt leende gick att kontrollera igen.
  • Jag var på väg hem på cykeln, i en nedförsbacke fick jag för mig att jag ville ringa och berätta om min första dag på nya kontoret. Jag hann både ta upp telefonen och slå numret innan jag kom ihåg att du inte finns mer.
  • Jag gick genom cafeterian, det var mitt andra år på gymnasiet och plötsligt skrek han: FAN VAD SNYGG DU ÄR! så det ekade mellan skåpen. Jag låtsades som jag inte hörde fast sen var jag tvungen att låsa in mig på toaletten och fånle en lång stund när ingen såg.
  • Jag hade fått mitt första riktiga teckningsjobb och tog i från tårna och sa att jag ville ha 2500 kronor i betalt. När de sa okej kände jag mig som den rikaste i hela världen. Jag jobbade med bilderna non-stop i flera veckor. Hade jag fått det jobbet idag, hade det inte räckt med en nolla till.
  • När jag skulle gå hem från krogen och du slängde iväg dina hemnycklar till en kompis och ropade att han kunde ta din lägenhet i natt. Jag frågade dig var du skulle sova och du tittade på mig och sa: hos dig. Som det mest självklara i världen.
  • Vi satt allihop i ett litet, trångt undersökningsrum och läkaren sa till pappa att strålning bara vore onödigt lidande. Pappa la sin hand på mitt ben och sa, på sitt vingliga strokespråk att det inte spelar någon roll med behandling, jag vill bara va med dom här, och nickade åt mig och mamma.
  • Jag var fjorton år och du hade piercing i tungan. Jag frågade om jag fick kyssa dig för att se hur det kändes. Mot en vägg, bakom en låst dörr kysste du mig så metallstaven klingade mot mina tänder och efteråt gick jag ut på vingliga ben och gjorde slut med min kille.

 

5 Kommentarer

  1. <3 många smärtsamma minnen..

  2. <3 Vem sa att livet var enkelt?

  3. Åh, jag måste göra en likadan, så himla fint, och så många egna blixtsnabba minnen som dyker upp. Fint du skriver, och sorgligt såklart.

  4. Fint. Så levande beskrivet. Igenkänning.

  5. Det är något i kärleken och sorgen efter din pappa som gör att tårarna börjar rinna varje gång du skriver om honom. Så vackert och smärtsamt.

Trackbacks/Pingbacks

  1. Den där om gula O.B och röda klackskor | Den där om Jenny - […] av Anna och […]

Läs mer 

Vi gör om vårt vardagsrum!

Nu har vi inte renoverat något hemma på en mindre evighet (okej vi tapetserade Stigs rum vid jul) och vi älskar ju att göra om hemma!Så nu är det dags igen! Såhär ser det ut nu (typ, hittade bara gammal bild, detta är ju innan vi byggde orangeriet men ja, ni fattar)...

Att Köra Fast.

Är inne i det där stadiet där allt jag gör blir fult, ointressant, oviktigt.Målar och målar, börjar på nya dukar och försöker jonglera flera målningar samtidigt för att förhoppningsvis någon ska bli bra.I fredags gick jag hem med en känsla att jag helt glömt bort hur...

Mitt 2020

 Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? Jag köpte en sommarstuga! Jag har drömt om det så länge men alltid tänkt att unga personer inte har råd med sommarstuga. Sen insåg jag att jag inte var så himla ung längre och köpte en!Det är mitt livs bästa...