För några dagar sedan la jag ut på instagram att jag kände att jag fastnat i mitt tecknande.
Vet att det är ganska vanligt och jag har känt så förut men dock lika frustrerande för det. Man liksom bara står och trampar känns det som.

Jag har tecknat så länge jag kan minnas och har fått göra en massa roliga uppdrag, haft utställningar och fått stipendier genom åren. Men man glömmer bort sånt där mellan varven och det känns som man är sämst och aldrig får göra något roligt.

Men, jag fick så himla många bra tips på sätt att komma vidare, både från andra illustratörer och andra också för den delen.
Har skrivit ner det jag tyckte kändes mest relevant för mig så det kan jag ta till nästa gång jag kör fast.

Ett av tipsen jag fick var att prova ett helt annat material än det jag är van vid.
Så jag plockade (en smula motvilligt ska erkännas) mina pastellkritor. Jag hatar pastellkritor!
De kladdar överallt, handen smetar ut allt och det går inte att göra några små petdetaljer.
Perfekt för att bryta en ond cirkel med andra ord.

Det resulterade i den här bilden som jag gjorde på svart papper.
Nu kliar det såklart i mina detaljfingrar att gå in och peta men har bestämt mig för att lämna den såhär, det måste inte alltid vara petigt.
Tycker faktiskt den blev riktigt fin. Dock är hela mitt skrivbord fläckigt nu, baksidan med att använda pastell.

stad2

Pin It on Pinterest

Share This