Professionell konstnär |

Jag är en enstöring som skriver hellre än jag pratar och målar hellre än jag umgås.

Anna Om Färg!

För ett tag sedan gjorde jag ett jobb, där jag förutom betalt, också fick ett presentkort att köpa material för!
Eftersom jag har en hel del pennor (köpte även lite fler dock) så tänkte jag ta tillfället i akt att testa nått annat.
Jag har sedan en tid tillbaka varit trött på mitt tecknande, trött på allt detaljarbete, på min stil och på, ja, hela mig typ.
Så jag beställde nått jag inte brukar använda, nämligen färg på burk!

När jag gick på konstskola blev jag presenterad för de här färgerna och fastnade direkt. De är en form av akrylfärg fast blir totalt matt och täcker så himla bra. De är ljuvliga att måla med!
Någonstans i bakhuvudet mindes jag detta och beställde en hög med såna här Flashe färger.

De här nyanserna valde jag!
Jag älskar att välja färger och är extra förtjust i de lite smutsiga nyanserna.
Häromdagen ringde de från Schenker och sa att de hade en pall med material till mig. En pall?! Trodde jag hade beställt en låda typ.
Men det visade sig att jag hade beställt flerpack av alltihop, så istället för en burk av varje har jag nu tre av varje färg! Istället för två akvarellblock har jag nu 20 (det var två tiopack!!) och istället för en pensel i varje storlek har jag nu tre av varje!
Så nu jädrar har jag material så jag står mig en stund!

De här färgerna har iallafall inspirerat mig att måla igen och på ett helt nytt sätt än jag brukar. Och det är så himla roligt och fritt!
Visar så fort det finns nått tillräckligt bra för att visa upp!

100 Svenska Hjältinnor!

Tack för alla tips om håret, silicea tabletter är nu inhandlat. Har ätit dom en gång för längesen och tyckte de funkade bra, dock fick man väldigt håriga armar av dom haha!
Idag ska jag till frisören på tal om det, får väl se vad hon anser om mitt ledsna lilla hår som ännu sitter kvar.

Nog om det.
Härom dagen fick jag hem ett ex av den här finfina boken om 100 svenska hjältinnor!
Jag och en massa andra grymma illustratörer har tecknat kvinnorna och jag fick den stora äran att teckna Karin Larsson!

För er som inte vet så var alltså Karin Larsson en konstnär och var också gift med Carl Larsson. Det var lite klurigt att teckna henne eftersom det inte finns så mycket tydliga foton från den tiden.

Jag la till detaljer från Karin och Carls hem i Sundborn i bakgrunden för att spä på känslan i porträttet.

Jag fick också teckna Stina Wollter till boken, men den bilden byttes senare ut till ett porträtt som Stina själv gjort. Men ni kan ju få se den iallafall. Va så roligt att teckna alla de små dansande Stinorna i bakgrunden!

Höst i Luften!

Det har hänt något med sommaren nu, trots att den är som allra varmast så har det hänt något med luften.
Det är hösten som försiktigt smyger in.
För mig gör det ingenting, hösten är min bästa tid.

Jag har tankat på med energi, haft en drömsemester med precis lagom mycket besök och ensamhet.
Sommaren blir lätt ett myller, men i år har  vi lyckats avväga perfekt. Haft tid för eftertanke och vila.
Har sovit middag varje dag, med näsan tryckt mot Stigs svettiga panna.

Den här hösten känns spännande och rolig. Som en nystart.
På måndag åker jag till Stockholm för att spela in filmer med Winsor & Newton. Engelskan känns inte läskig längre och jag vet att jag kan om jag bara vill. Så skön insikt.
Jag ser fram emot egentid i Stockholm. Jag vill gå ensam på söder, kanske åka båt med Johan, ta ett glas vin mitt på dagen. Kanske köpa en mössa i kashmir?

Senare i höst kommer jag tillbaka igen, ska teckna på Kreatima precis som förra året.
Det känns så fint att tänka på.
När jag gick mitt första år på konstskola i Stockholm var jag nitton år och skolan låg alldeles nära Kreatima.
Där inne var jag flera gånger i veckan och klämde och drömde om alla material och färger. Som att jag vore en riktig konstnär när jag fick handla där.
Alla lappar om krokikurser som satt uppe, vernissager och ateljéer att hyra.
Hela min konstnärsfantasi rymdes i den affären.
Nu är jag en av dom som tecknar live där. Som andra unga nittonåringar kommer dit för att se. För att få drömma och se att det går.

Förra gången jag satt där och tecknade var den vanligaste frågan ändå, var jag gör när jag inte tecknar. Alltså vad jag jobbar med.
När jag svarar att det här är mitt jobb gör min mage ett litet glädjeskutt och jag får nypa mig själv under bordet.
Det här är mitt liv nu.
Jag tror bestämt jag blev konstnär trots allt.

Tänk va.

Om Min Utställning!

I början på mars nästa år har jag min första egna utställning!
Har ställt ut massvis med gånger när jag var yngre men alltid ihop med andra, så nu är det första gången jag helt får bestämma hur det ska se ut och kännas alldeles själv. Så himla roligt. Roligt och SVÅRT!

Jag har en vision och en röd tråd i bilderna. Den är kanske inte tydlig för andra men för mig är den det och det är väl det viktigaste.
Lokalen jag ställer ut i heter Blickfånget och ligger i Gummifabriken i Värnamo. Det är ett enda stort rum, med mycket fönster in i galleriet så det gäller att tänka till.
Som tur är jobbar Emil som just kulturvaktmästare där, dvs det är han som hänger utställningarna så jag kan nog få igenom det mesta jag tänker, he he.

Planen är att ha med minst tio stora teckningar. Jag tycker de stora (50×70) ger mycket mer wow-känsla.
Just nu har jag sex klara och två halvfärdiga, men en hel hög med inspiration kvar så jag hoppas bara jag ska ha tid att göra det också.


Jag försöker få fram en viss ensamhet i bilderna, även om det är flera personer på en del av dom. Att alla ändå har sitt eget liksom. Kanske är det min introverta sida som lyser igenom?
Det svåraste av alltihop, är att komma på ett namn till utställningen. Kanske tar jag det som min vän Anton gav mig som slogan en gång: Konsten att teckna en mjuk linje med en vass kant.