Professionell konstnär |

Jag är en enstöring som skriver hellre än jag pratar och målar hellre än jag umgås.

Anna Börjar Tatuera Igen!

Ni som följer mig på instagram vet redan denna nyhet, men jag ska börja tatuera igen!

Det känns helt galet, supernervöst, roligt, skrämmande och väldigt stort!
Min plan är att i slutändan ha min egen studio, där jag två dagar i veckan tatuerar och tre dagar så tecknar jag.
Jag vill alltid låta tecknandet vara den största biten, men tanken är att jag bara ska teckna åt företag och inte längre åt privatpersoner.

Jag slutade tatuera för att jag kände mig otrygg i miljön, för att jag aldrig hade tid att teckna mitt eget längre och för att det helt enkelt inte kändes roligt:
Men nu har jag sugit på karamellen i snart tio år och jag har alltså en plan som känns bra.
Jag kommer att vara lärling i några år först, för jag känner att jag vill vara tillräckligt säker och klar på allt jag måste kunna innan jag startar mitt eget. Så jag kommer vara lärling hos Jojje på closecorner igen, vilket känns SÅ himla roligt!
Vi hade superkul ihop förra gången så att vara tillbaka hos honom känns verkligen suveränt.

Jag är mammaledig på halvtid nu fram till 1 mars då vi skolar in Stig på förskola. Då är tanken att jag alltså ska vara två dagar varje vecka i studion.
Jag har redan fått en massa mail om tatueringar, om man kan boka tid redan nu och sådär, men jag väntar gärna tills jag är igång och blir lite varm i kläderna först iallafall, sen är ni mer än välkomna.

Jag hoppas att jag i slutänden ska bli lika säker på att tatuera som jag är på att teckna och eftersom jag kommer ha så begränsat med tatueringstid också då kunna välja lite mer vilka motiv jag ska göra.
Som ni vet vid det här laget så gillar jag realistiska motiv, gärna djur och människor, blommor och fåglar och sånt.
Alla former av tribaler undanbedes då det är svintråkigt att bara sitta och gnugga svart i flera timmar.
Min plan är att bara köra svartvitt, men det kanske ändras under tiden, det återstår att se!

Hoppas ni tycker detta känns lika roligt som jag gör!
Nu kör vi!

Annas Ögonbryn!

Wilshire

Överallt ploppar det upp bilder på tjejer som fixat till sina ögonbryn med microblading. Det ser ju himla fint ut så jag blev sugen på att testa.
Idag var det alltså dagen D när jag hade tid hos Studio Fashion här i Värnamo.
Måste erkänna att jag var ganska nervös, trots att jag tatuerat mig både här och där. Men det är ju egentligen helt galet att betala pengar för att någon ska skära (!!!) en i ansiktet utan bedövning!

Microblading eller taffybryn som det också heter är alltså när man skär små små jack i huden som sen fylls i med färg, så det blir som att tatuera in extra hårstrån kan man säga. Resultatet håller mellan 1-3 år, så det är inte for Life som en vanlig tatuering är.
Jag gick till Linda efter att ha hört mig för noga och va bombsäker på att hon va duktig, vill ju inte gå till vem som helst (sök på misslyckade microblading så förstår ni vad jag menar)

Hon började med att noppa mina ögonbryn i önskad form. Jag har ju redan ganska mycket bryn av naturen, men de är glesare på vissa ställen så där behövdes det fyllas i.
När vi fått en bra form fick jag lägga mig ner och ta några djupa andetag för nu var det skärdags!
Alltså ljudet! Det låter ju inuti huvudet när hon sakta skär med en tunn tunn skniv/nål och jääääävlar vad ont det gjorde!
Jag trodde mig ändå vara ganska smärttålig och van från alla tatueringar, men AJ. Som fan.

När hon skurit ett varv på båda så stod jag inte ut längre utan fick på lite bedövning och sen var det en smooth ride i jämförelse. Pjuh! (andra som gjort det har sagt att det knappt känns, det kan jag då rakt inte hålla med om!)
Nu är de alldeles mörka förstås, men kommer läka som vilket sår som helst och skorpan kommer trilla av och kvar blir ett naturligt, blekare intryck av fler hårstrån och tätare bryn!
Sen när det gått några veckor är det dags att göra hela processen igen för att få ett jämnt resultat. Jag bävar redan.
Men såhär blev det i alla fall, nu när de är helt nya och mörka vill säga. Återkommer med ny bild när de läkt sen.

IMG_4455(den översta bilden är innan om det mot förmodan inte skulle framgå)

När vi ändå är inne på det här skönhetsämnet kan vi ju reflektera en stund över vilka sjukt långa ögonfransar jag fått efter att ha använt Lash Boost i några månader. Min kompis jobbar med Rodan + Fields i USA och gav mig den här för att prova och det är ju helt sjukt hur bra det funkar! Tyvärr har de inte lanserats i Sverige än. Men finns säkert liknande produkter här med. Det var ju ett väldigt ståhej för några år sen om att det var farligt, men tror de förbättrats sen dess. (obs, har inte stenkoll på det här, så läs på om ni är oroliga!)
Just nu är det ju väldigt poppis att förlänga ögonfransarna med artontusen lösögonfransar så det närstan ser ut som man har en fjäril i ögat till slut, då tycker jag nog det här naturliga men ändå väldigt långa alternativet är betydligt bättre.

Så, det var dagens ytliga inlägg men jag tycker ju allt sånt här är så himla roligt. Trots allt.

Dagens Porträtt & Film!

Jag har gjort ÄNNU en film, det är så roligt nu när jag har ny kamera (som dock inte gör särskilt tjusig kvalité men tillräckligt för att ge ett hum om hur det går till tänker jag)
Den här gången tecknade jag en man för omväxlings skull.
Jag gillar egentligen att teckna män men det är helt klart svårare eftersom de oftast inte är sminkade och därmed har färre tydliga drag runt ögonen, som typ långa ögonfransar och skuggningar och sådär. Fast skägg står ju överst på min älsklingsgrej att teckna så det väger upp. Skägg och tatueringar.

Såhär blev den färdiga bilden, jag tecknade Aaron från Geordie Shore (min andra bild av honom, har en liten crush tror jag)

aaron

Här är videon hur det gick till:

Annas Tatuering!

Idag har jag tatueringstid!
Efter lite bönande och pipande lyckades jag få en liten tid, trots att han egentligen var fullbokad. Men jag antar att som hans gamla lärling kanske jag fick lite förtur. Intalar mig det i alla fall.

För er som är nya på den här bloggen kan jag alltså fylla i att jag tidigare jobbat som tatuerare. Eller ja, jag var lärling men tatuerade en del ändå.
Det var verkligen inte en bransch för mig. Jag vill inte sitta och gnugga på svimfärdiga svettiga män i flera timmar. Jag vill ju vara ifred och rita.
MEN jag och Jojje, som jag hade som lärare hade det väldigt roligt tillsammans.
Min bästa tid på hela dagen var på morgonen, när vi satt och drack varsin kopp pulverkaffe och ritade ihop. Åh vad jag saknar det.

I vilket fall som helst så har jag inte tatuerat mig på flera år.
Gjorde en tatuering av en text min pappa skrivit i min gästbok på mitt bröllop. Den gjorde jag tre veckor innan han dog, så han hann i alla fall se den och gråta lite över hur fin den var (och jag grät för att han snart inte skulle finnas mer, fast det förstod nog inte han)

pappa-1024x1024

Efter det tappade jag sugen på tatueringar helt och hållet. Kände mig färdig. Som att jag redan gjort den ultimata tatueringen kan man säga.
Fast jag visste innerst inne att jag kanske ville ha något med Knut också. Men det fick vänta.

Men nu har jag alltså fått den bästa idén!
Min vän Anna Lidberg gjorde ett konstverk i höstas (tror jag det var) där det stod: Tack mödrar det gjorde ni bra

tackmodrardetgjordenibra_MG_5964-2-950x596

Det är det absolut finaste konstverket jag sett i hela mitt liv! Började grina när jag såg det första gången för att det är så talande och fint och starkt!
Så den texten blir det. På högerarmen.
Där jag har både hjärtat och pappas text. Det kommer bli så bra.

Som en hyllning till min mamma, och till mig själv som mamma för att jag gör så gott jag kan. Till alla mammor som slagits före oss som gjort det möjligt att både kunna rösta och göra abort om vi så vill.
Så tack mödrar, det gjorde ni helt otroligt bra!

(texten kommer ursprungligen från Margareta Garpe och Susanne Osten. Typsnittet har Brita Lindvall Leitmann gjort)