2020 blir ett händelserikt år, då vi ska skola in Stig och således få någon form av rutin i livet igen. Jag ska hitta nytt kontor och allt sånt där och det känns väldigt spännande.
Att vara föräldraledig känns lite som att pausa livet, eller iallafall det liv man är van vid. Så nu ska vi försöka landa i det nya gamla livet igen.

2019 har varit ett omvälvande år för mig, med mycket ångest och identitetskris av att behöva flytta ut från min älskade ateljé. Visste inte innan hur mycket den faktiskt betydde för mitt välmående.
Här kommer iallafall några saker jag ska göra annorlunda 2020:

• Sluta lägga mig i så mycket. Jag har OTROLIGT svårt att ha en åsikt och inte säga den. Jag ska bli bättre på att tycka saker utan att alltid delge den informationen till andra. Måste också lära mig att människor får göra precis som de vill, oavsett vad jag tycker om saken.
• Bli snällare mot mig själv. Det är okej att säga nej. Gå hem om jag inte trivs, säga ifrån när det inte känns bra och tacka inte ja till saker som känns fel i magen.

• Värdera min tid högre. Jag har bara x antal timmar på en vecka, då gäller det att portionera de timmarna väl. Att umgås med de som ger mig energi istället för att ta den, ägna mig åt sånt som får mig att bra och att ge mig själv tid att vila och att krama mina ungar så mycket jag bara kan. Snart är de stora.
• Klä på mig roliga kläder igen. Jag har så himla mycket fint i min garderob och massor med fina klädkombinationer i mitt huvud, men har liksom ingen anledning att klä på mig när jag bara är hemma jämt och det känns så jäkla tråkigt. Känner mig grå och ful om jag jämför med mitt gamla jag.
  Detta måste ändras omgående!

• Vara kreativ utan krav. Måla utan att det måste bli perfekt, jobba med lera utan att sälja det, teckna för att det är kul.

(foto Picpeople)

• Investera i mig själv. Gå en kurs, gör en ansiktsbehandling, gå och träna. Nu senast har jag anmält mig till ett dygn med gongyoga, där man ska vara tyst och bara lyssna på gong en hel natt. Mycket taggad inför detta!
• Tänka på att jag är en alldeles förträfflig person. Jag vet att jag är ganska speciell och lite svår att tycka om ifall man inte förstår tjusningen så att säga. Så då gäller det helt enkelt att umgås med de som förstår den istället för att klanka ner på sig själv.

Igår gav vi oss ut i skogen på jakt efter granris och att se ut en lämplig julgran. (det är Emils pappas skog så vi är alldeles lagliga, så ni kan vara lugna)

Det var perfekt vinter- och förstaadvent-väder!

Har insett att vi bara har en massa bilder på Knut hemma och inte en enda på lilla Stig, så försökte ta fina bilder på honom, men han är minst sagt svårfångad. Aldrig mött ett barn som blundar på kort så ofta som han!

Familj på granjakt! (här ser man vem Stig ärvt blundandet av)

Vår lilla rödnos! (Stig hade storkbett på näsan när han föddes och när han blir kall syns det extra väl, så då får han alldeles röd liten näsa)

Vi hittade en perfekt gran! Vi har tänkt ha granen i orangeriet, dels för att det blir så fint och stämningsfullt där ute, men också så smidigt att slippa klåfinger-Stickan så kanske vi kan ha några hela julkulor även till nästa år. Så nu kunde vi ta en lite större gran än vi brukar ha.

Så himla härligt att vara ute nu och det är så fint så det sticker i ögonen!

Älskling i snön.

Om två veckor ger vi oss ut igen och hugger granen och grillar korv, precis som vi gjort de senaste åren. Så fin tradition. (bilder från vintern för två år sen)
Älskar vinter i Småland.

Snart är det jul och även om min familj försöker med alla medel att vi ska sluta med julklappar så vägrar jag! Älskar julklappar, det kan inte hjälpas.
Jag satte ihop en liten önskelista, även om allting är svindyrt kan man ju få drömma lite.

* Överst på min önskelista står en ateljé! Jag längtar ut från huset så himla mycket, jag längtar efter att få breda ut mig och att ha mer tid att teckna. Gärna nått ljust, stort och med högt i tak. Om jag får drömma alltså. Annars duger i stort sett vad som helst just nu….

Den här tröjan från Filippa K med den perfekta kragen! Älskar allt med denna tröja! Ska nog spara ihop till den om inte annat.

Jag är en riktig sucker för smycken, fast de ska vara små och diskreta och sånt man slipper ta av och på. Mina sju ringar jag har på mig, tar jag aldrig av mig. Det här halsbandet från Atom47 har stått på min önskelista länge. Så otroligt fint! Vad vore jag utan min hand?

Tröja och tights i merinoull från Lindex. Tänk vad skönt att få vara varm och mjuk! Har man detta så är det en perfekt bas för resten tänker jag, bara slänga över en klänning eller lång tjock tröja och så är man klar! Mmmmmm!

Det perfekta skärpet från Rodebjer (inte ens hutlöst dyrt, för en gångs skull!) Så fint så fint så fint!

Stickad löskrage från Arket, också i merinoull. Har en vinterjacka som är ganska låg i halsen så det här hade varit perfekt under den. Så fiffig grej! Känns som temat för den här julens önskningar är att få vara varm. Tror det beror på att det är så gruvligt kallt i min ateljé i källaren. Jag önskar mig tid och värme i julklapp i år.

Ju äldre jag blir desto mer påtagligt blir det att jag inte har samma ekonomi som mina vänner. När man var yngre var det inte så stor skillnad, men nu har folk jobbat upp sig och är chefer och lyckade företagare osv.
Jag är fortfarande illustratör och konstnär (övar på att säga att jag även är konstnär)
Visst tjänar jag betydligt mer nu än jag gjorde i början, men ”betydligt mer” är fortfarande extremt mycket mindre än andra.

När mina vänner bokar utlandssemestrar och glatt frågar om vi vill följa med så är det aldrig ett alternativ. Vi har inte de ”extrapengarna”, speciellt inte nu när vi har två barn. Kostar ju som en mindre lägenhet att åka utomlands då!
När jag bokade en keramikkurs inför hösten och beklagade mig om att jag tyckte det var mycket pengar (kostar 1600 kronor för 8 ggr) så var bara svaret från mina vänner att de inte ens reflekterat över priset.
Jag skulle aldrig kunna spendera 1600 kronor utan att först överväga om jag verkligen hade råd med det.
Jag skulle aldrig köpa nya vinterskor till mina barn för nästan tusen kronor när de finns för en femtedel på tradera, mina barn har heller aldrig haft nya overaller och inte ett enda av mina märkesklädesplagg är köpta till fullpris. Allt är rea, second-hand eller loppis.
Jag är helt enkelt en fyndare av rang, för mina barn har också mini rodini och jag har dyra skor, precis som ”alla andra”.

För mig och vår familj är det här inget problem, vi har helt enkelt lärt oss leva efter våra resurser. Vi renoverar hellre än åker utomlands, vi semestrar hellre i Sverige än vid medelhavet, vi äter inte ute på lunchen och vi cyklar i stort sett överallt.
Vi åker hellre ut i skogen med våra barn än till Leos lekland, vi gör utflykter med egen matsäck istället för att äta på restaurang.
Ni som är lika stora fantaster av Vänner-serien så kanske ni minns avsnittet om ”some place nice”. När Ross, Monica och Chandler alltid vill gå ut och fira på fina ställen och de andra tre inte har lika mycket pengar som de andra.
Det avsnittet refererar jag ofta till och tänker i mitt huvud ”som place nice” varje gång det är nått som ska firas.

Jag gillar inte situationer  där det blir extra påtagligt att min ekonomi inte är som andras.
Det är alltid väldigt jobbigt när jag blir påmind om det.
Det är helt enkelt priset jag får betala för att få göra det jag älskar.
Och jag hade gjort om det alla dagar i veckan, för att få teckna på heltid är värt alla pengar i världen!