En Lägesuppdatering.

En Lägesuppdatering.

Just nu händer det en massa saker i mitt liv som känns så väldigt stora och omtumlande. På ett dåligt sätt.
Saker jag inte kan göra något åt, bara vänta och hoppas, hålla tummarna att det ska bli bra till slut.
Det här gör att nästan all min tid går åt till att oroa mig och det gör mig så himla trött.
Vill helst bara sova, dygnet runt. Hela tiden.

Ursäkta krytiskt inlägg, men vill inte skriva ut vad det är som händer än, måste processa det i mitt huvud först. Så skriver jag om det sen när det förhoppningsvis klarnat lite.

För att minska på stressen har jag också slutat följa en himla massa personer på instagram.
Först tog jag bort instagram hel men nu saknade jag det så jag startade igen, fast avföljde en massa människor jag inte känner, en hel hög med kändisar, alla konton som bara visar ljust och fräscht och fredagsbuketter.
Jag behöll de kontona som ger mig inspiration och glädje och de människorna jag känner på riktigt.
Alla de som ger mig klump i magen tog jag bort.
Så otroligt skönt, förstår inte varför jag inte gjort det tidigare?!
Att följa 800 konton som bara ger mig prestationsångest, inte konstigt man varit trött!

Idag ska jag på ett läkarbesök.
Sen tänker jag teckna precis vad jag vill och minsann köpa med en dubbelnougat från kiosken.
Det är en sådan dag ni vet.

Tankar Om 2018.

Tankar Om 2018.

När vi skålade in det nya året lovade vi varann att det skulle bli vårt bästa år.
En sån sak lovar man ju varje år men nu när det gått en vecka så kände jag att jag behövde sätta mig ner och tänka efter vad det verkligen innebär.


Året har börjat skakigt för min del, med en hel del tankar om vad som är viktigt i livet och vad jag vill prioritera och minnas. Min pappa dog den tredje januari för fem år sedan och sen dess innebär just nyår en hel del ångest för min del.

För att lätta lite från mitt ångestmoln jag fastnat i gick vi ut i naturen. Det är lättare att tänka klart där.
Jag försökte kanalisera var det gjorde mest ont och hur jag kunde göra ändringar för att jag skulle må bättre.


Jag kom fram till följande:
– Istället för att ta med mobilen, ta med systemkameran. Jag slipper bli nådd och får fina bilder på köpet.
– Jag tar en paus från min instagram annaritar och fokuserar istället på mitt andra konto annaritar_illustrations. Jag vill inte följa några konton som gör mig stressad, med välpolerade hem, smala midjor och ständigt färska blommor. Just nu ger jag mig själv en paus från allt sånt.
– Istället för att konstant ta bilder för att lägga upp på instagram, ska jag nu istället rikta mer energi åt bloggen och få allt samlat här istället, lägga ner mobilen och andas lite.
– Sluta dricka alkohol. Jag börjar med en så kallad vit månad, så får vi se hur det blir efter det. Men det är i alla fall ett steg i rätt riktning.


Vi bestämde också gemensamt att lägga bort mobilerna när vi är hemma och istället vara mer med varann.
Knut har inte haft sin ipad på hela december och har varit som en helt annan person, en som leker, pysslar, ritar och hittar på bus. Utan att sitta klistrad vid skärmen. Så nu är fri ipad borta i vårt hushåll och han har inte frågat efter den en enda gång. Vi säger att den är på semester och så har det inte varit mer med det.


Det här året vill jag fokusera mer på mig och min familj, mitt välmående och vår gemensamma tid.
Andra år har jag alltid haft karriärsmål som nyårslöften, men i år vill jag ändra fokus mer inåt än utåt.


Jag har varit så upptagen med att jämföra mig och hålla koll på alla andra att jag nästan glömt bort att njuta av vad jag har.


De här två. Allt jag någonsin önskat, mitt framför näsan på mig.


Så nu har jag skalat bort och skurit ner. Prioriterat om och tänkt efter.
Karriären går bra, den kommer förhoppningsvis fortsätta gå bra. Men den kan inte fungera om inte jag gör det.


Sluta stressa och bli irriterad över att det tar tid och går långsamt. Jag har ju egentligen ingen tid att passa. Jag vet inte vad jag skyndat till.


Så nu stannar jag upp och ser det jag har. Njuter av att han är min. Att jag fick honom, mitt i allt kaos fick jag honom. Vips är han stor och vem fan bryr sig om jag hade färska blommor hemma då? Ingen.


En fantastisk dag på många sätt och det känns som jag landade i något bra.


Avslutar det hela med lite Gustaf Fröding, som sig bör efter storslagna tankar: ”Var icke ledsen fast molnen trycka och vinterköld genom hjärtat går, Ty bakom moln glänsa sol och lycka och efter vinter blir det åter vår.”

Annas Jul!

Annas Jul!

Den här julen har varit så oerhört lugn och det var precis vad jag behövde. Inga måsten, ingen kalabalik och en massa sömn då vår familj är en stor förespråkare för att sova middag. Så det har vi gjort.
Men nu kikar vi på hur vår jul såg ut.


Vi började med julbordsfrukost eftersom vi hade rester kvar från dagen innan (nej vi dricker inte festis och julmust till frukost i vanliga fall) Emil vaknade med ögoninflammation och tänkte ställa in hela julen, ni vet män och sjukdomar. Jag droppade i lite ögondroppar på honom och så var julen räddad.


Den här lillfisken var taggad på jul!


Vi tog familjebilder i våra matchande jultröjor från Christmas Sweater Shop!


Sen åkte vi till Emils moster och där mötte vi Tomten minsann! Knut presenterade sin familj, mamma Anna och pappa Emil och att han själv hette Knut. Så Tomten skulle veta säkert vem han skulle ge julklapparna till.


När vi ätit världens godaste julbord och sett på Kalle Anka och druckit kaffe, packade vi in hela familjen i bilen och åkte 30 mil till Karlstad och mormor!


På juldagen firade vi jul med mamma och det blev paketöppning igen (note to self: köp färre julklappar nästa år!)


Det här fina fick jag (bland annat) en ljusstake från Paradisverkstaden, vi var där i somras när vi bodde på Öland men jag kunde inte bestämma mig för vilken jag ville ha så jag blev utan, men nu fick jag en orangerandig av Emil! De otroligt fina, hemstickade vantarna med feministmotiv hade mamma gjort till mig. Det finaste jag äger tror jag bestämt. Må jag aldrig tappa nån!

 

 

Jag Är Tillbaka!

Jag Är Tillbaka!

Ett år gick och sen var jag tillbaka igen.
Jag älskar vardag så himla mycket mer än ledighet så det känns skönt att vara på plats i ateljén igen. Dock har det här jullovet varit både behövligt och fantastiskt. Det känns som jag sovit mig igenom hela ledigheten och det var precis det jag behövde.
Som att jag äntligen kommit ifatt mig själv.

En liten resumé tycker jag ändå 2017 är värd, då det klassats som ett av de bättre åren för min del. Speciellt karriärsmässigt. Vi kikar:

I januari var jag besatt av Skam, precis som alla andra, så jag gav mig på att teckna karaktärerna, men kom bara till tre innan jag tröttnade.

Jag vann en tävling hos Lion Alpin och blev utsedd till årets skidbloggar trots att jag inte kan åka skidor. I priset ingick en resa till Alperna. Ska man lära sig, ska man göra det på ett ställe med sån här utsikt! Den här resan, en vecka ensam med min man, har varit det bästa jag gjort i hela mitt liv. Som vi njöt av den egentiden alltså (trots en miljon blåmärken)

I februari fyllde den här fantastiska lilla killen tre år och fick sin första riktiga cykel. Lyckan alltså!

I Mars var det min tur att fylla år och vi mötte våren i Köpenhamn. Det här borde förövrigt bli en tradition, Köpenhamn vid den här tiden är sannerligen magiskt!

I April var det dags för skidsemester igen, fast den här gången i Värmland och Branäs. Knutte gick i skidskola och vi hade det fint.

I Maj var vi på traditionsenligt kosläpp. Det är det bästa, som en galen kickstart inför sommaren.


Jag och mamma åkte till Akvarellmuseét och målade i tre dagar. En av topphändelserna under året helt klart.

I Juni gifte sig min bästa kompis i Hagaparken i Stockholm och vi firade midsommar hemma på vår bodega.

I Juli hyrde vi ett hus på Öland som jag hittat på Blocket. Det visade sig vara det finaste hus jag sett och jag hoppas kunna hyra det alla somrar framöver i resten av mitt liv. Kände mig så himla hemma direkt jag satte foten där. Den bästa sommaren i mitt liv.


I Augusti hade jag fem dagar ensam i Stockholm med min kompis Johan. Sånt vinnande koncept att ge varann egentid på semestern! De här dagarna var magiska, förutom båtturen då som höll på att kosta mig livet, men annars!

I September hade vi releasefest för Fislandet och jag var så himla nervös innan och alldeles hög på livet efteråt. Så sjuk grej och så mäktigt och stort på alla sätt och vis!

I Oktober åkte jag på mitt livs första bokmässa i Göteborg. Var på fest med Rabén & Sjögren och fortsatte vidare ut i natten med bland annat Lilla Berlin-Ellen!


I November åkte vi till Karlstad. Ett välbehövligt besök för att landa efter en händelserik tid. Det är liksom lättare att andas när man är i Värmland.


I December flög jag till Umeå för att medverka i Musikhjälpen. Så långt utanför min comfortzone man kan komma, men ack så roligt efteråt.


Vi hade en riktig Bullerbyjul när vi högg gran hos Emils pappa:
Julen avslutades i Karlstad och det nya året firades in med pompa och ståt omringad av vänner, precis som det ska vara.

2018 ser jag fram emot ett annat tempo, inte nödvändigtvis lugnare, men kanske inte lika orutinerat.
Jag har inga nyårslöften, jag borde träna och äta bättre och allt sånt där värdsligt, men det orkar jag inte ens lova.
Det enda jag lovar mig själv, är minst en hotellnatt ensam om året. MINST, en, helst två.

Så, kära 2018, bring it on!

 

Om Sånt Man Aldrig Glömmer.

Om Sånt Man Aldrig Glömmer.

Det första sjukhusbesöket, när du än så länge bara hade ont i magen och vi kom och hälsade på, med hembakade bullar i en påse och du blev så rörd att du grät i smyg över att vi kom dit.
Såklart vi kom dit.
Du ville att jag skulle hjälpa dig att väga dig i nån stolvågsanordning. Du hade gått ner tio kilo, på bara några dagar och du var så himla glad över det. Att du skulle vara smal till sommaren.

Första gången du ringde mig efter att du hade fått en stroke och inte kunde prata. Jag svarade och kände inte igen din röst. Du lät som någon annan och jag förstod inte vad du sa.
Du grät och försökte förklara och jag kunde inte få ihop vad du menade. Vi la på och jag grät i timmar efteråt.
Nästa dag ringde du igen.
Jag var mer förberedd nu och kunde klura ut vad du försökte säga.
Du sa att du hade blivit knäpp. Jag sa att det har du varit jämt.

I hissen när jag körde dig i rullstolen. Dina rynkor i nacken. Lockarna under mössan.
Tittade noga för att riktigt memorera hur de såg ut.
Jag visste att de snart bara skulle finnas i mitt minne.
Drog fingret över din nacke och kommer precis ihåg hur det kändes.
Mina fingertoppar glömmer aldrig hur min pappa känns.

När vi satt i ditt rum och pratade. När jag lärt mig ditt nya sätt att prata.
Du sa att du haft ett bra liv. Att du fått allt du önskat.
Jag sa att det var synd att du inte fick se New York och du fick tårar i ögonen igen.

Den smala damen på begravningsbyrån. Hon med allvarlig min och trist uppsyn frågade vad vi ville att det skulle stå i annonsen.
-Kungen av cool has left the building.
Hon såg sur ut.
Du hade älskat det.

Saker Jag Hoppas Inför 2018!

Saker Jag Hoppas Inför 2018!

  • Att vintern håller sig såhär fin och vit länge. Orkar inte med mer slask nu.
  • Att jag inte ska ha lika ont i ryggen 2018, så jag kanske kan börja träna igen.
  • Att jag får åka utomlands någonstans där det är varmt och jag inte behöver göra någonting förutom att smörja in mitt barn med solcreme och tänka ut vad jag är sugen på att äta.

  • Att vi blir gravida.
  • Att jag tar mig råd och äntligen köper en flap-it, efter flera års suktande.
  • Att jag och Cissi ger ut en till bok.
  • Att jag förhoppningsvis är gravid så jag slipper springa tjejmilen som jag så dumt anmält mig till, eeeeehh….
  • Att jag kan följa med på tjejresan till Kroatien jag fått av min faster! Det är jag och nio damer i 60-års åldern. Love it!
  • Att vi får hyra huset på Öland i år igen.

  • Att jag får gå på minst en Winnerbäckkonsert.
  • Att något storslaget händer, som att jag typ får teckna adventskalendern för Svt.
  • Att saker jag lägger oerhört mycket tankekraft på men ändå inte kan påverka, löser sig till det bättre.
  • Att nått oväntat och fantastiskt händer.

Annas Vecka!

Annas Vecka!

Jag är färdig med julbeställningarna nu, eller rättare sagt, det jag LOVAT att jag ska hinna har jag gjort klart. Resten får faktiskt vänta tills nästa år.
Jag känner mig lite nere, det gör jag alltid efter storslagna saker. Att vara i Umeå och Musikhjälpen var en sån där stor sak som kräver mycket energi och tankekraft från min sida och då blir jag alltid lite ledsen efteråt av någon anledning.
Kanske beror det på att livet är så maxroligt för en liten sekund att man efteråt känner sig helt tom?
Efter min och Cissis releasefest i höstas grät jag i flera dagar. Jag hade mitt livs bästa kväll och kände mig så hög på livet att verkligheten kändes så himla grå när det var över.
Underligt det där.

Men nu är det i alla fall en sån där grå period igen för att hinna klart med beställningarna till jul ligger alltid över mig som en blöt filt fram till jul och när det sen är klart blir jag alldeles vimmelkantig av trötthet.
Samma sak varje år.
Så den här sista veckan innan jul ska jag bara försöka njuta och inte vara tvungen till någonting.

Jag har precis börjat på en ny stor teckning, bara för att det är roligt. Ännu ett motiv från SVT serien vår tid är nu, som är så jäkla genialisk och superfin på alla sätt. Väldigt inspirerande.

Annars så hörde jag av mig till min frisör som lovade att pigga upp mig med lite ny färg i håret innan jul, så det ska jag hinna med på torsdag tänkte jag.

Mina julklappar är färdigköpta och inslagna, granen är klädd och allting är fixat och klart.
Så nu måste jag försöka släppa ner axlarna.
Det ordnar sig.
Andas bara…

Vi Hugger Julgran!

Vi Hugger Julgran!

I lördags var det dags för den traditionsenliga julgranshuggardagen hemma hos Emils pappa.


Han bor så himla fint och kolla vad mycket snö vi har!


Jag fick hälsa på Fia i väntan på att Knut skulle vakna. Han somnar ALLTID i bilen, även om man bara ska åka tre meter.


När han till slut vaknat (okej jag fick väcka honom) så anslöt Emils syster Lina med familj. Då blev det snöbollskrig!


Sen lastade vi på sågar, barn, fika och sittunderlag på kärran till traktorn och sen åkte vi ut i skogen.


Med kusinen Malte på ett skumpigt flak i världens finaste Smålandsskog.


Såhär hugger man alltså en smålandsgran på riktigt, när man inte beställer den i en pop-up store på Stureplan.


Alltså så mycket hjärtemojiögon på dom här två!


Vi var också ganska gulliga.


Sen gällde det att hitta den vi hade märkt ut med ett litet rött band. Det var ju en del snö om man säger så.


Nöjda granletare!


Sen gick vi till grillplatsen som Bengt byggt och värmde oss med kaffe och korv.


När alla var mätta och belåtna hoppade vi upp på släpet och åkte tillbaka hem igen.


Kan mycket väl ha varit vinterns finaste dag! Älskar att jag kan ge mitt barn den här Bullerbyuppväxten med allt vad det innebär.

 

 

En Julsaga!

En Julsaga!

I lördags kväll var det dags för något väldigt efterlängtat, nämligen att åka tåg till Tomten!


Ytterst spännande när tåget kom in till stationen. För både stora och små.


Vi såg ut en bra plats att sitta på och hoppade ombord.


Supertaggad kille som hade väldigt svårt att sitta still. Inte lätt att vänta när man ska träffa självaste Tomten ju.

Efter en halvtimmes tågåkande kom vi fram, så himla mysigt. Där mitt ute i skogen bodde han, Tomten.


När Knut berättat om allt han önskar sig i julklapp och fått en julklapp av Tomten (två små trätåg till briobanan) så bjöd tomtenissarna på lussebullar och korv.


Sen åkte vi tillbaka igen. Så fin sak att göra, kändes som vi var mitt i en julsaga!

Anna i Musikhjälpen!

Anna i Musikhjälpen!

Tidigt i måndags satte jag mig i bilen och körde i ultrarapid till Växjö pga hysteriskt mycket snö. Men lite snö kunde inte hindra mig för jag skulle minsann flyga till Umeå!
Efter mellanlandning och en massa förseningar i Bromma kom jag till slut fram till Umeå där jag blev upphämtad av en moppetaxi (!) som körde in mig till stan där jag skulle träffa ingen mindre än Underbara Clara!


Det här är tredje gången vi ses och jag önskar så innerligt att vi hade bott närmare varann. Vi är otroligt lika på många sätt, båda två värdesätter ensamheten och tystnaden högt och så tycker vi om att prata väldigt mycket i vårt eget slutna sällskap. Perfekt kombo!
Tyvärr gick tiden alldeles för fort som alltid, så snart var jag ensam i Umeå.
Jag gick till mitt hotell och lämnade väskan med alla teckningsgrejer och sen gav jag mig ut för att göra stan.


Jag hade bett om att få åka dagen innan min medverkan i Musikhjälpen för jag känner mig själv vid det här laget och jag vet att jag måste få landa ordentligt och ha gott om tid att ”känna in rummet” så att säga.
Så det gjorde jag nu. Gick runt ensam i ett väldigt snöigt Umeå. Älskar att utforska nya städer och allra helst gör jag det faktiskt ensam.
Köpte lite julklappar till Knutte och till mig själv, som sig bör.


Sen var jag tvungen att gå förbi buren några gånger för att se om jag skulle våga gå in där. Själva Musikhjälpen hade inte dragit igång än dock. Det kändes inte så läskigt utifrån.


Köpte med mig mat från Max och gick tillbaka till mitt hotellrum, kollade på tv och åt kalla pommes i sängen. Livet alltså.
På morgonen åt jag hotellfrukost alldeles ensam, men det var så himla mysigt. Alldeles nedsläckt frukostrum med massa levande ljus, snö utanför och bara sitta där och dricka kaffe. Kände mig som en riktig businesswoman som var där själv.
När jag packat ihop, djupandats några gånger och checkat ut så gick jag till Musikhjälpenområdet och mötte upp Cissi.


Vi fick sitta i matrummet bakom buren ihop med en massa kändisar. Jag försökte spela cool förstås. Men sen kom Ola Salo in och då kunde jag inte hålla masken längre, jag ÄLSKAR Ola Salo!


Han var min stora stilikon när jag gick på gymnasiet och jag har alltid tyckt att han är den hetaste mannen i hela Sverige! Älskar män som vågar vara annorlunda och inte alltid kör på devisen att manligast vinner. Dessutom sa han att han tyckte jag hade fantastisk stil (ja ni hör ju hur mycket bubbeldricka jag hade i benen vid det här laget!) Sen pratade vi tuschpennor och barn i en lång stund. Åh älsk på den mannen!


Sen var det dags för oss att gå in i buren! Tur jag hade fått så mycket nyfunnet självförtroende från Ola, så all nervositet alldeles försvunnit. Väl inne i buren skulle vi få ett uppdrag, att skriva och illustrera en berättelse på en timme. Tittarna/Lyssnarna fick rösta vad den skulle handla om och det slutade med ”pojken i glasburen” (fast vi gjorde om det till pojken i glaskulan)


Så sen var det bara att leverera helt enkelt! Jag tecknar ju aldrig utan förlaga annars så det var lite nervöst att bara hitta på sådär, men det blev faktiskt riktigt bra ändå. (tack Erika för bilden) Jag tecknade Kalle i en glaskula med ett barn som tittar på honom utifrån. Kalle kan jag ju teckna vid det här laget eftersom jag tecknat framsidan till hans bok.


Tiden gick så himla fort och vips så skulle vi ut igen för vi hade ett flyg att passa, men visst blev det bra till slut?!
Nu finns vår auktion på Tradera och det du budar på är alltså:
* En signerad Fislandet bok
* Sagan om pojken i glaskulan + illustrationen jag gjorde i buren
* En specialtecknad bild från Fislandet, med Casper och Märta


Här hittar du annonsen, så buda loss nu vettja!

Pin It on Pinterest