Anna & Emil Som Föräldrar!

Anna & Emil Som Föräldrar!

Alla familjer är olika, tänker olika och lägger upp sitt föräldraskap olika. Det vet jag. Ändå finns det ingen större triggerpunkt hos mig än just det, pappor som inte är hemma med sina barn tex får mig att koka trots att jag VET att alla får bestämma själva!
Eller pappor som säger att de vill ha söner, så de har någon att spela fotboll med.
Gaaaah, trodde i min enfald att världen kommit längre, men hos en del har tiden tydligen fortfarande stått helt still.

Såhär har jag och Emil lagt upp vårt föräldraskap (och ja jag vet att inte alla kan göra så, ni behöver inte gå bananas över det)
När Knut var fyra veckor gammal, började jag jobba. Jag jobbade torsdagar och fredagar och Emil jobbade måndag, tisdag och onsdag. Vi delade alltså upp föräldraledigheten varje vecka. Att vi valde att inte ta varannan dag berodde på att det är skönare att få jobba flera dagar i sträck så blir det inte lika hackigt i själva arbetet.

Jag ammade bara i en månad för det funkade helt enkelt inte, Knut var för liten och hade noll sugteknik och jag var alldeles för frustrerad så vi körde på ersättning direkt (de gav även ersättning redan på BB) vilket såklart gjorde det lättare att kunna jobba som vanligt.
Eftersom jag är egenföretagare så blev det svårt att bara vara borta ett helt år, syns man inte så finns man inte i min bransch. Emil började på nytt jobb precis i samband med att Knut skulle komma och förhandlade in vid anställningen att han skulle vara ledig två dagar varje vecka.
Oftast går det faktiskt, på många arbetsplatser att göra så, för då behöver de inte ta in nån vikarie heller och man hamnar inte helt utanför vad som händer på jobbet.

Nu när Knut är större så jobbar vi ju båda två förstås. Knut går på förskolan mellan 8-16.30 varje dag. Jag lämnar och Emil hämtar.
Om Knut är sjuk vabbar vi varannan dag, oftast är Emil hemma första dagen och jag den andra.
Jag tycker att vi är ett så himla bra team jag och Emil när det kommer till föräldraskap.
Vi låter varandra få göra mycket själva, så länge man bara stämmer av innan och inte bara räknar med att den andra tar Knut.
Jag tror det är när man tar varann för givet det blir problem.

Att Emil har varit hemma redan från början har gjort att han och Knut har en otroligt fin relation. De känner varann så väl. Knut tyr sig inte mer till mig än Emil och det är så himla skönt för alla inblandade, att alla kan trösta, alla kan natta och alla kan hjälpa till, utan inbördes ordning.
Vet ni att statistiskt sett så jobbar nyblivna pappor mer än de gjorde innan de fick barn?! Det är ju helt befängt!
Jag vet att det kan vara knapert att vara föräldraledig, men mycket går ju faktiskt att skära ner på. Skit i lekland och kanarieöarna och var hemma lite mer på vardagarna istället.
Det är inte semestern man minns, det är det där vanliga, köttbullar och makaroner, sandiga gummistövlar och nyvakna ungar. Det är DET som är det viktiga!

Jag förstår att alla yrken eller alla liv inte går att lösa så som vi gjort. Men fråga på jobbet vettja, om det går att lösa på nått annat sätt än det gamla vanliga. Oftast går det ju och man kan ändra mycket om man bara går utanför det ”som alla andra gör”.
Jag tror det är oerhört viktigt att se att vara föräldraledig inte är någon ledighet, det är minst lika hårt jobb om inte mer än att faktiskt vara på ett jobb. Det vet man inte om man aldrig är hemma.

 

Hösten 2017!

Hösten 2017!

När Knut föddes tog jag en bild varje månad (okej en miljard i månaden men en som liksom var lite extra, så man såg hur han växte) sen när han fyllde ett år började istället ta en bild varje höst.
Såhär såg han ut första året:

IMG_5387 IMG_5400
År nummer två, dvs 2015 såg han ut såhär:

IMG_7419 IMG_7428

Förra hösten såg han ut såhär (alltså så jäkla gullig!! Med vänlig hälsning jättepartisk):

h13 h9

Nu var det alltså dags att ta nya för 2017. Knut var på bedrövligt humör och inte det minsta sugen på att ta bilder men det var sista rycket innan löven försvann så jag mutade honom helt enkelt. Som sig bör. Han är lite suddig men det får man leva med, bättre suddig än inte med överhuvudtaget som vi brukar säga….

IMG_5036 IMG_5038

Nästa höst är han 4½, herregud vad hände med den där lilla bebisen som gnagde på ett löv?!

Anna Köper Barnkläder!

Anna Köper Barnkläder!

Idag satt jag klistrad framför datorn när klockan slog 10.00 för att kunna lägga vantarna på det nya hundprintet från Mini Rodini
Deras förra drop var det inget som föll mig riktigt i smaken (förutom det blå och brunrandiga) så jag köpte inget. Inte heller deras senaste med Adidas. Tycker fortfarande den första träningsoverallen med pandorna var finast men den hann jag inte få tag på dessvärre och nej, jag kommer inte betala flera tusen för att få det heller. Sååå desperat är jag inte efter deras grejer!

Men som sagt, det här med hundarna ville jag så gärna ha och nu när Knut har kläderna så länge så tycker jag det är värt att lägga pengar på riktigt fina saker. Han använder tex fortfarande sin orangea Picojacka i storlek 80-86 och mätte honom senast igår och han är 94 cm lång!
Köpte i alla fall hundprintet i storlek 104-110 så det ska nog räcka en stund.
Haffade först det rödvita men hittade sen det bruna och bytte till det, håller för lite mer fläckar än vitt.

Titta bara, fint va?

1772013413-1-mini-rodini-dog-ls-tee-beige_PID1772013413-1PID 1773012613-1-mini-rodini-dog-leggings-beige_PID1773012613-1PID

Anna Om Mitt Barn!

Anna Om Mitt Barn!

23

Nu är Knut 3½ år och jag tycker ändå man tydligt kan urskilja hans personlighet.
Jag tänkte försöka beskriva hur han är, min fina lilla unge.

Knut är lugn.
Han varken är eller har varit ett ”pet-barn”. Vi har kunnat haft glasvaser framme i hans höjd hela tiden och han har aldrig brytt sig nämnvärt om det.
Han är inte särskilt nyfiken på det där med att vrida och vända på allt, han är heller inget klätterbarn utan håller sig absolut helst på marken (även på lekland bör tilläggas då han är extremt höjdrädd)

Han har inget emot att leka själv, ibland behöver man bara starta honom, dvs man följer med in i hans rum, börjar leka med tex Pippi huset och sen kan man lugnt smyga därifrån för då är han helt uppe i leken.
Hans favoritlekar är utan tvekan alla former av rollekar. Han gillar att leka med bilar men då är de också olika personligheter som träffas och ska hitta på nått, det är aldrig bara köra runt och brumma.
Min favoritgrej är att tjuvlyssna när han leker, han är så himla påhittig när det gäller att skapa dialog mellan de där olika figurerna.

IMG_2800

Knuts personlighet påminner otroligt mycket om min egen.
Han är fortfarande i stort behov av sömn och somnar alltid när man åker bil, ALLTID! Även om vi bara åker till affären.
Han sover också fortfarande gärna middag och om vi inte väckte honom skulle han lätt kunna sova i två-tre timmar.
Han blir rädd när barn är för på, högljudda eller brötiga. Då backar han direkt och går undan.

Knut är otroligt verbal och fantastisk på att prata. Härom dagen sa han tex att mango smakade strävt på tungan. När har han någonsin hört ordet strävt?!
Däremot är han lite sämre på småpilliga motoriska saker, som att göra pärlhalsband, klippa och sånt där. Där är han inte alls lika vass.
Han kan cykla utan stödhjul men har skrämt upp sig själv för den cykeln och använder mycket hellre sin balanscykel även om vi (en smula hetsigt) försöker få honom att använda den riktiga cykeln.

Hans favoritmat är utan tvekan köttfärsås och spagetti och fick han välja skulle han äta det och vattenmelon varje dag resten av sitt liv.
Däremot vägrar han ät hamburgare och är inte överförtjust i kakor och bakverk, utan det brukar räcka gott med en halv bulle.

IMG_2480

Han blir skitförbannad om man väcker honom när han sover eller när man tar ifrån honom ipaden.
Han blir också jättearg när något går emot honom, tex en pusselbit som inte passar eller ett torn som bara välter. Då morrar han och stampar med fötterna, smäller i dörren och skriker ”nu STRUNTAR jag i det här”.

Knuts absolut finaste personlighetsdrag är att han är så otroligt kärleksfull och fysisk.
Han älskar att kramas och mysa, ligga när och klappa på mig och viska ”jag älskar dig” om och om igen.
Han är uppmärksam och ger komplimanger och säger att man har fina kläder och ser om man har på sig något nytt.

Ja du, älskade lilla Knut. Du är det bästa som hänt mig och jag älskar dig mer än jag trodde va möjligt!

img_0146

 

Stora Inlägget Om Barnkläder!

Stora Inlägget Om Barnkläder!

Nu har jag haft barn i snart 3½ år. På den tiden hinner man lära sig ett och annat.
Jag tänkte göra ett inlägg med vad jag kommit fram till gällande barnkläder, eller i alla fall vad JAG tycker om saken. Here we go!

  • Vintage & gammalt.
    När jag blev gravid så åkte jag direkt hem till mamma och letade reda på den gamla lådan med barnkläder för att se vad jag ville ha till vår bebis. De där supergamla, stickade bodysarna och små mössorna och allt det där är ju för gulligt! Jag köpte massor med fint på loppis, retro och gammalt och nu kommer sanningen: det är SJUKT opraktiskt!
    Jag har klätt på Knut de där grejerna för att ta en bild möjligtvis och sen tagit av det direkt igen. Oftast har de gamla grejerna inga knappar i grenen, alternativt har de vanliga knappar och inte tryckknappar och när man får en liten bebis så lär man sig snabbt att praktiskt går före alla fina grejer i världen.
    Dock är det hemskt fint att pynta barnrummet med de gamla kläderna, det ger en personlig och hemtrevlig känsla. Så hellre på väggen än på ungen.

sand1

  • Loppis.
    Åh att gå på loppis när man har barn, det absolut roligaste som finns! Speciellt bakluckeloppisar där folk bara vill bli av med allt och man kan köpa hur mycket som helst för bara tio kronor.
    Ända sen Knut föddes så har hans garderob bestått till 80% av loppiskläder. Av den enkla anledningen att det inte funnits någon anledning att köpa nytt. På loppis finns hur mycket som helst som oftast bara är använt nån enstaka gång (speciellt de små storlekarna) för bebisen har vuxit ur det direkt eller inte hunnit använda det. Dessutom är det oftast tvättat några gånger så alla kemikalier och sånt är borta sen länge.
    För att återknyta till den tidigare kategorin, så är det en jäkla skillnad på vintage och begagnat. Loppiskläder är ju alltså nya fast begagnade, inte från typ mormors tid. Jag är absolut för begagnade kläder, men ur praktisk vinkel så är jag inte så förtjust i vintagebarnkläder.
    Så var det sagt.
    Det här letar jag alltid efter på loppis:
    – Regnkläder, skitdyrt att köpa nytt, perfekt att köpa på loppis
    – Skor. Alltid skor. Köper oavsett storlek, nån gång växer han väl i dom.
    – Böcker. Detta är förvisso en klädlista, men bör ändå nämnas att loppis is the Place to be när det kommer till barnböcker!

IMG_0121

  • Dyra märkeskläder.
    Innan Knut var två år hade han ytterst få märkeskläder (med märkeskläder menar jag Mini Rodini i det här fallet)
    Jag tyckte inte det kändes värt det då han ändå växte ur det direkt och dessutom inte kunde ha det på dagis då han alltid blev så himla fläckig där.
    Men nu däremot, när han har samma storlek som förra året (kanske beror på att jag alltid köper två storlekar för stort och sen viker upp) så kan han ha kläderna länge och då tycker jag faktiskt det är värt pengarna med Mini Rodini. (som kläderna på den här bilden, de är i 80-86 och han använder fortfarande både tröjan och mössan, även om tröjan börjar bli på gränsen till för kort eftersom han egentligen är en solklar 92-98) Dessutom spiller han inte lika mycket nu när han är större, så nu har han även de kläderna till dagis.
    De är ekologiska, såååå himla mjuka och fina och håller i evighet! Jag köper det dock fortfarande bara på rea eller på tradera. Nån måtta får det vara på dumheterna.

minirodiniknut1

  • Favoritmärken.
    Jag har provat mig igenom det mesta inom barnkläder då jag ett tag hade spons från barnklädesaffären i stan och kommit fram till att det här är mina favoriter:
    Mini Rodini, de är alltid könsneutrala, fina färger och supermjuka material
    Adidas. Jösses vad mycket Adidaskläder vi haft till Knut (håll koll när de har rea) deras skor är utan tvekan bäst. Jag och Emil har bestämt att i fortsättningen blir det bara Adidasskor till Knut för det finns inga gympaskor som kan mäta sig med dom.
    – Polarn & Pyret. Jag har lätt för att gå bananas när de har rea men har insett att de jag tycker allra bäst om ändå är deras basrandiga kläder. Helst de röda eller gula. Sen har de fantastiska ullunderställ som vi köpt varje år. Tunna och varma, perfekta för pulkapacken!
    – Kavat i modellen Fiskeby. Inte deras finaste modell, men utan tvekan den bästa. Perfekt att få på små sprattliga fötter.
    Next. Det här är en bubblare! De säljer ofta sina kläder i flerpack och de är så jäkla fina och i strålande kvalité! Rekomenderar verkligen det här märket, dessutom ganska billigt!
    Duns. Åh de har de absolut finaste barnkläderna! Ekologiska, mjuka och håller tusen tvättar utan att blekna det minsta. Några av mönstren kan jag tycker är lite väl skrikiga, men då är det ju bara att välja nått annat. Den här blomtröjan är en favorit, sjukt stor i storleken dock, tror det är 74 och Knut kan ha den än!

knutonasbjorn

  • Tvättråd.
    I början när han var alldeles nykläckt och mini så tvättade jag alla hans kläder i parfymfritt tvättmedel och utan sköljmedel och alltid om jag köpte nått nytt, så tvättade jag det innan. Deras lilla kycklinghud är så ny och skör.
    Numera är jag inte så noga med den saken, fast man kanske borde.
    Men kom ihåg det i alla fall, att aldrig sätta på en nyföding helt nya kläder från butiken!

ankare

  • Hemstickat.
    Åh det finns ingenting jag älskar så mycket som hemstickade tröjor och koftor!
    Knut har fördelen att ha en mormor som är grym på det där, men bara tanken på att någon sitter i soffan på kvällarna och stickar bara till honom gör mig alldeles tårögd!
    Dock tycker Knutte ofta att det sticks, men då har min svägerska Lina sytt en så himla fiffig buff-halsduk som går ner lite så han inte känner den stickade tröjan runt halsen. Win!

IMG_2800

  • Vad jag undviker.
    Det finns vissa saker jag försöker undvika när det kommer till barnkläder, nämligen:
    – Stora plasttryck. Fult och dumt på alla sätt och vis.
    – Monster, bilar och dinosaurier. Suck.
    – Beige. Så underligt att det finns så himla mycket beigea barnkläder. De passar ju inte ens i beige! (och vem f-n gör det egentligen?)
    – Jeans utan stretch. Att ha supersmala jeans är obekvämt, det är ju sen gammalt. Men om jag köper det (för han är så gullig i det) så köper jag med resår i magen och mycket stretch i benen Eller mjukisvarianten som av någon anledning bara säljs på ”flickavdelningen”.
    – Skor med snörning. Av uppenbar anledning. Ja Converse är skitgulligt och skitosmidigt.
    – Strumpor utan halk. De få gånger vi provat utan halk har han ramlat omkull direkt.
    – Tröjor och t-shirts på bebisar. Det bara åker upp och korvar sig när de ligger ner. Bodys så länge de inte kan stå upp är min melodi.

snö2

  • Storlekar.
    Efter en stund lär man sig att det skiljer enormt i storlekarna mellan märkena. Här kommer en liten fingervisning:
    – Zara. Pyttesmå storlekar! Där använder jag hellre ögonmåttet och om jag köper på nätet går jag upp två-tre storlekar. Deras t-shirts är ofta korta och breda.
    – Polarn & Pyret. Stora storlekar men lätta att vika upp och använda länge då de ofta har lång mudd både på ärmar och ben.
    – H&M de tycker jag över lag har ganska stora storlekar. Jag föredrar när byxorna har knappar som man kan dra åt midjan inuti, vilket de sällan har på de lite större storlekarna.
    – Lindex. True to size som man brukar säga. Älskar Lindex barnkläder!
    – Kaxs, från Kappahl. De tycker jag är stora i storleken och lite för lite ”fjång” i materialet. Deras tröjor är lite för stora och tunna kan jag tycka, gillar hellre när de är mjuka och stretchiga.
    – Mini Rodini. De är nog ganska stora i storleken. Knut kan fortfarande ha sin Pico jacka i 80-86 och han är som sagt en 98 egentligen.

mumin

Hoppas det här kan vara till nån nytta därute i kläddjungeln!
Nu kikar vi lite på bilder bara för att han är så jäkla söt så man får hjärtsnörp:

IMG_2678 img_0139 h2 IMG_1544 IMG_1418 IMG_0038.jpg fluga IMG_0395 kanin gubbkeps glad 8månader bild 4 IMG_4547 (502x800) bild 3

Att Tågluffa Med Småbarn!

Att Tågluffa Med Småbarn!

IMG_1221 IMG_1280

Förra sommaren vann jag två interrailpass som ni kanske minns, så vi var liksom ”så illa tvungna” att tågluffa lite.
Eftersom det inte var ett alternativ att lämna Knut hemma, så fick han helt enkelt följa med.

Tänkte skriva lite om hur jag uppfattade det hela, nu när det gått ett år och jag fått smälta upplevelsen lite.
Först och främst hade jag ett enormt stresspåslag av den där resan.
Ett: jag gillar inte att inte när jag inte har stenkoll, vill veta exakt hur allt ser ut, var jag ska osv. Sånt är svårt när man åker tåg och ännu svårare när man har med sig en 2½ åring.
Två: Jag har spyfobi sen hundra år tillbaka så var ständigt lite orolig att Knut skulle må illa i tåget. Detta hände dock inte förrän sista resan, när vi åkte snabbtåg från Stockholm, men det gick över med lite mobilspelande så vi slapp spyor som tur va (även om jag hann få panik där ett tag när han sa att han mådde illa)
Tre: Packningen. Vi hade varsin 20 kilos ryggsäck, Knuts gosedjur som ABSOLUT inte fick försvinna, barnvagn och framförallt ett barn med oss. Det blir lite roddande att få av och på allt det på ett tåg.

IMG_1193 IMG_1183

Men, trots alla mina farhågor kom vi ju iväg trots allt och överlevde också för den delen, även om det både var tågkrasch i Italien, terrordåd i Nice och en yxmördare på ett tåg i Tyskland just när vi skulle åka.
Såhär såg vår tripp ut:
Värnamo – Alvesta
Alvesta – Köpenhamn
Köpenhamn – Hamburg
Hamburg – Basel

Det var vår första dag, så det var en hel del byten och en heeeeeel del tågåkande kan man lugnt säga. Men sista biten, Hamburg – Basel var ett nattåg och Knut sov hela vägen så det var inte så farligt (även om jag låg halvt ihopklämd i översta slafen med en väska mot ryggen och ett litet nät som enda skydd från att trilla ner tre våningar)
Minns att jag höll på att börja gråta när jag kom in i den där sovvagnen och den var så JÄVLA liten att jag inte ens kunde vända mig om där inne med ryggsäcken på mig. Knut sov i vagnen så vi hade med andra ord noll plats över. När jag bokade sovvagnen sa killen på interrail att sovvagnarna nere i Europa var toppenfina, ”lite som ett hotellrum”. Jag tycker synd om honom om det är hans bild av hotellrum.

IMG_1206 IMG_1209

När vi kom fram till Basel så var det som att kliva rakt in i en romantisk film! Jag var så JÄKLA trött, hade ont överallt och att få gå av tåget i morgonsol och bara känna att man var framme (nästan i alla fall)
Det här stoppet tycker jag var det bästa på hela resan!
Superfint hotell, som dessutom uppgraderade oss när vi kom insläpande med våra stora väskor och raggarduschade oss i foajén, för de tyckte nog vi behövde det.
Basel var en av de finaste städer jag varit i någonsin, så här hade jag gärna stannat (om det inte hade varit så hutlöst dyrt, betalade 300 kronor för två hamburgare på burger king)
Vi drack öl, gick på djurpark, kollade på vattnet och satt i solen.

IMG_1255 IMG_1340

Nästa morgon var det dags att hoppa på tåget igen, då såg vår tripp ut såhär:
Basel – Milano
Milano – San Remo

Bara ett byte, dock var varje resa tre timmar lång och det italienska tåget var så himla trångt så man slog i knäna i personen mitt emot. Som tur är sov Knut hela den resan.
Väl framme i San Remo var vi liksom FRAMME, så här stannade vi i en vecka.
Det var en så fin vecka, med massa bad och sol, god mat och lugn och ro.
Men jag tycker ändå att jag hade svårt att släppa den där tågstressen. Hade jag varit en coolare person i min läggning så hade det säkert varit lättare.

IMG_1382 IMG_1449

Efter en vecka i San Remo åkte vi tåg till Nice där vi sov en natt innan vi flög till Stockholm.
Nice var otroligt obehangligt, en vecka efter terrorattacken så det var så tryckt stämning och vakter och gevär överallt. Vi ville verkligen bara hem.
Dock så har jag lagt till Nice på min lista över ställen jag vill åka tillbaka till, fast då ensam med Emil då det var lite för svårt att bada med småbarn och alldeles för rolig stad att gå i affärer i (sånt vill jag helst göra utan barn)

Väl i Stockholm möttes vi av min storebror så vi fick vila upp oss några dagar innan vi till slut åkte hem till Värnamo igen, efter 12 dagar på resande fot.

IMG_1459

Såååå, sammanfattningsvis då:
Skulle jag rekommendera att åka tåg med barn: Ja och nej, det är lättare att åka tåg eftersom man kan gå runt lite utan problem, och är man som sagt något coolare i sinnet än jag så är det säkert toppen. Men just åldern 2½ är svår, då vill de så gärna springa runt och kolla på alt. Jag rekommenderar att åka när de antingen är yngre och sover mer, eller äldre så de kan se på film eller så.
Skulle jag vilja göra det igen: Nej. Nu vet jag hur det är, det var roligt och jag vill absolut inte ha det ogjort. Vi fick se så himla mycket vi inte hade sett annars och blev bättre som föräldrar för vi var ett så himla bra team under resan. Men att kalla det ”semester” skulle jag då rakt inte göra!

Man kan säga såhär, att efter den där resan förstår jag varför människor åker på all-inclusive charter. Men nu har jag i alla fall sett den andra sidan, och det är jag väldigt glad för.

IMG_1168 IMG_1174

Älskade Knutte!

Älskade Knutte!

Fick upp den här bilden på Facebook, så en påminnelse om vad som hände för tre år sen.
Då var han alldeles färsk, liknade Benjamin syrsa och jade inte riktigt växt i sitt utseende än.
Men ändå, så himla mycket kärlek till den där lilla sparven, med kycklingben och vader stora som oliver.

1461231_10151937924246496_414549418_n

Nu har han blivit såhär stor, kan nästan allting (om man frågar honom själv) och pratar så himla bra! Det är som att prata med vem som helst och jag kan inte sluta förvånas över hur han helt plötsligt blev en egen person.
Inga kycklingben längre, ingen liten ömtålig bebis utan en liten kille med stora funderingar och så himla mycket kärlek.
Knut, mitt hjärtas stora fröjd och glädje!

IMG_2480 IMG_2500 IMG_2523 IMG_2530 IMG_2531

Knut 3 År!

Knut 3 År!

För tre år sedan låg jag på förlossningen, såhär:


…och imorse kom vi in till den här rävsovande gullefisen:

IMG_2423

För tre år sedan insåg jag att vi faktiskt skulle få barn, trots att de tvar tre veckor kvar till beräknad förlossning.

8

Vår nyblivna treåring var ivrig på paket imorse.

IMG_2438 IMG_2441

Så föddes han, vid lunchtid den 17 februari 2014!

9

Jaaaa en Liten Skär!

IMG_2444

Jaaa, vi fick en liten skär bebis!

12

När man fyller år får man äta leverpastejmacka i sängen.

IMG_2450

Tre år sedan jag fick snusa på nyfödd bebis för första gången.

13

När vi kom in i köket väntade själva huvudpresenten, en ny cykel med trampor! Lyckan!

IMG_2453

Alldeles nyfödd liten Knut!

16

Grattis på treårsdagen älskade unge!

IMG_2455

Älskade Barbro!

Älskade Barbro!

Jag har skrivit om henne förut, men låt oss ändå prata en stund om Barbro Lindgren.
Som ni säkert vet vid det här laget så ÄLSKAR jag henne!
Hon är så väldigt lik mig, eller kanske är det jag som är lik henne?
Min mamma är lika förtjust i Barbro som jag så när jag växte upp så var det alltid Barbros böcker vi läste. Först barnböckerna, Max och vilda bebin. Sen blev jag lite större och då läste vi Loranga och lilla Sparvel. Till slut läste jag Jättehemligt och Världshemligt. Så jag har på nått sätt växt upp med Barbro Lindgren och det är jag så evigt tacksam för. Hon har alltid satt ord på de små sakerna och beskrivit de stora känslorna så fint.

I höstas var hon i Värnamo och jag var först i kön och stannade sedan kvar till sist, så det bara var hon och jag kvar. Då gick Knut fram till henne med sin Benny-bok och hon skrev i den till honom och sen läste hon hela sagan för honom.
Alltså känslan, när ens allra största förebild och människa sitter och läser sagor för ens unge! Så svårslaget!
Ett av mina största moments in Life tror jag bestämt.

knuobarbro

Härom dagen visades avsnittet när Barbro Lindgren möter Lars Lerin. Har ni inte sett det måste ni göra det omedelbart! Avsnittet finns här. Jag såg det två gånger på raken för att det var så himla bra!
Vill man ha ÄNNU mer Barbro (och det vill man ju) så kan man lyssna på podden Bladen brinner, med en intervju med henne. Lyssna här!

Jag kände i alla fall att jag ville ge tillbaka på nått sätt, för allt hon gett mig.
Så jag tecknade ett porträtt, som visade sig bli ett av de bästa jag gjort.
Fast så blir det kanske, när det ligger ofantligt mycket kärlek bakom.

Så tack Barbro, för allt!

barbro

Tre År Av Villkorslös Kärlek!

Tre År Av Villkorslös Kärlek!

På fredag fyller Knut tre år!
Folk brukar säga att det går så snaaaaaaaaaaaabbt och att barnet nyss föddes osv.
Jag tycker inte det har gått snabbt, minns knappt ens de första året!
Minns inte hur man blandar välling trots att jag gjorde det flera gånger varje dag under flera års tid, minns inte hur det var när han inte kunde gå och minns knappt hur han såg ut utan hår.

Jag minns däremot hur jäkla gullig han var i sina små sandaler och stråhatten med öron, hur han sov hela vägen upp till Höga Kusten i bilen, hur glad han blev när han fick en bil i present när han fyllde två år och sen vägrade öppna fler paket för han var så lycklig.
Jag minns när han sa att han älskade mig första gången, hur jäkla roligt det är att höra hans små funderingar och jag vet exakt hur hans lena rygg känns i min handflata.

Jag älskar den ungen så ofantligt mycket, varje dag gör han mig så himla stolt och jag älskar att just han är min. Fina älskade charmKnutte!
Han har lärt mig så mycket om mig själv, om vad som är viktigt och hur härligt det känns att vara så ovillkorslöst älskad.
Hans små armar runt min hals och mjuka huvud mot min axel.

Tack fina stora lilla kille för de tre bästa åren i mitt liv!
Jag älskar dig mer än jag någonsin skulle kunna beskriva.

_r5a3277 img_0080 h13 img_1918 IMG_0797 IMG_0686 IMG_0121 fluga mini2 1månad minirodini image IMG_4778 (651x800)

Pin It on Pinterest