Isabella Löwengrip skrev ett inlägg hur hon var som mamma, chef och vän. Intressant tycker jag, så jag gör likadant.

Anna som mamma:

Den här biten har varit den som varit svårast att anpassa sig till. Jag trodde mig vara en viss mamma innan jag fick barn och sen blev jag en helt annan, såklart.
Jag är ganska easy going när det gäller Knut, vet att han klarar så himla mycket själv så jag är väldigt sällan där och daltar eller hjälper till när det egentligen inte behövs. Han klarar ypperligt att leka själv så jag lägger mig inte i om han inte ber mig vara med vill säga.
Jag är tyvärr väldigt lat och har till viss del väldigt dåligt tålamod, så ja jag låter honom sitta med ipaden och spela spel. Men på andra saker är jag väldigt tålmodig och påhittig, tex gör jag trolldeg, pysslar och lägger pärlplattor och spelar spel med honom en hel del.
Jag tycker jag har blivit en bättre mamma nu när han är lite större, nu när vi kan vara kreativa ihop, då blomstrar mitt föräldraskap!
Det bästa med att vara mamma tycker jag är att lyssna på allt roligt han berättar, titta över bordet och möta Emils blick och liksom känna kärleken bubbla över till den här underbara lilla människan!
Att bli mamma har lärt mig väldigt mycket om mig själv, lära mig prioritera någon annan före mig själv och att det är i samtalen med Knut jag lär mig allra mest.
En gång när jag hade varit borta i Stockholm och kom hem så sa han: Jag älskade dig när du var borta
Det är det finaste jag har hört (om det nu betydde att han saknade mig och inte att han älskade att jag var borta vill säga….) En annan mycket poetisk sak han sa för några veckor sen: Jag äter luft mamma, det smakar vind.

Anna som företagare:

Jag är mycket mer strukturerad på jobbet än i vardagen. Även om mitt skrivbord ser ut som ett bombnedslag så har jag total koll på allt.
Jag gillar att ha klara direktiv och ordning och reda på vad som ska göras. När jag och Cissi gjorde Fislandet så var det jag som kom till förlaget med listor att pricka av och allting i rätt ordning och strukturerade upp allt arbete. Jag behöver sånt för att kunna fungera och utan listor ligger jag vaken om nätterna och försöker komma ihåg sånt jag glömt.
När man är företagare är man ju både VD och vaktmästare så att säga så jag måste hålla koll på alla steg i kedjan och missar jag nått så är det bara mig det hänger på. Därav listorna.
Min mobil är fullklottrad med kom ihåg saker, skicka den dit, lägg fram den bilden, maila den personen osv osv.
Jag är väldigt rak och ärlig i min framtoning på jobbet. Jag vet att jag är jättebra på det jag gör så jag behöver inte linda in det i en massa dravelsnack. Det har jag lärt mig med åren och det är så skönt.
Jag har också lärt mig sätta ner foten när nått inte känns bra. Det har jag lärt mig först på senare tid och det är den bästa känslan.
Bättre att avsluta om nått skaver än att finna sig i saker som inte känns helt hundra.

Anna som vän:

Jag har hellre få men nära vänner än många olika att hålla koll på. När jag träffar sådana jag inte känner sådär jättebra får jag alltid sån ångest när jag anförtror för mycket. Jag är så himla öppen med hur jag känner och hur jag mår så jag vill gärna kunna ventilera det med vänner men ibland glömmer jag bort att jag kanske inte känner personen i fråga så väl och då ångrar jag direkt att jag öppnade mig och blir knäpptyst istället.
Därför har jag helst mina bästa vänner bara, där jag vet att jag kan säga vad jag vill utan att bli bedömd.
Jag har kvar några från mitt barndomsgäng där jag verkligen känner mig totalt trygg men även en del vänner som ändå kommit på senare år som jag ändå litar fullt ut på.
Jag gillar att lyssna på skvaller till viss del men det är långt ifrån det jag pratar med mina närmsta om. Då pratar vi om livet, hur det känns längst in och sånt.
Jag skulle nog ändå beskriva mig som en ganska dålig vän eftersom jag ändå alltid kommer föredra att vara ensam framför att vara med vänner.
Dock är jag superkärleksfull mot de få jag har nära. Då älskar jag skoningslöst.

 

Pin It on Pinterest

Share This