De senaste dagarna och veckorna har jag varit inne i ett sånt fantastiskt flow och bara tecknat och tecknat och tecknat.
Det märkliga är att det har hänt nått, jag vet inte vad det är, kan inte riktigt sätta fingret på det, men jag har blivit så himla mycket……bättre?
Får man säga det om sig själv?
Ja det får man.

Jag har gått upp i storlek och har på de senaste tre bilderna tecknat väldigt stort (65×50 cm) Jag tror att det kan ha med det hela att göra. Att jag slipper bli begränsad av papprets storlek.
Dock tar det ju en mindre evighet att göra de här enorma teckningarna, men det är otroligt tillfredställande när de är klara.
Den här senaste jag gjorde är nog den bästa teckning jag gjort i hela mitt liv!
Älskar ljuset i den och att alla tre tycks vara inne i sig själva trots att de står tillsammans. Sånt gillar ju jag. Känslan av ensamhet i grupp.

Som sagt, det hade varit så fint att teckna en hel serie av såna här bilder och sen ha en utställning någonstans.
Fast jag har fobi för utställningar just för att jag tänker att ingen skulle komma. Så det måste vara på ett galleri där jag vet att det kommer komma folk. Annars får jag ångest och vill inte ställa ut alls.

Den här teckningen är den senaste, den började jag på igår. Jag tänker att även den ska ha en ensamhetskänsla, precis som de två andra.
Ensam måste inte betyda något dåligt. Tänk på det.

Pin It on Pinterest

Share This