Alla familjer är olika, tänker olika och lägger upp sitt föräldraskap olika. Det vet jag. Ändå finns det ingen större triggerpunkt hos mig än just det, pappor som inte är hemma med sina barn tex får mig att koka trots att jag VET att alla får bestämma själva!
Eller pappor som säger att de vill ha söner, så de har någon att spela fotboll med.
Gaaaah, trodde i min enfald att världen kommit längre, men hos en del har tiden tydligen fortfarande stått helt still.

Såhär har jag och Emil lagt upp vårt föräldraskap (och ja jag vet att inte alla kan göra så, ni behöver inte gå bananas över det)
När Knut var fyra veckor gammal, började jag jobba. Jag jobbade torsdagar och fredagar och Emil jobbade måndag, tisdag och onsdag. Vi delade alltså upp föräldraledigheten varje vecka. Att vi valde att inte ta varannan dag berodde på att det är skönare att få jobba flera dagar i sträck så blir det inte lika hackigt i själva arbetet.

Jag ammade bara i en månad för det funkade helt enkelt inte, Knut var för liten och hade noll sugteknik och jag var alldeles för frustrerad så vi körde på ersättning direkt (de gav även ersättning redan på BB) vilket såklart gjorde det lättare att kunna jobba som vanligt.
Eftersom jag är egenföretagare så blev det svårt att bara vara borta ett helt år, syns man inte så finns man inte i min bransch. Emil började på nytt jobb precis i samband med att Knut skulle komma och förhandlade in vid anställningen att han skulle vara ledig två dagar varje vecka.
Oftast går det faktiskt, på många arbetsplatser att göra så, för då behöver de inte ta in nån vikarie heller och man hamnar inte helt utanför vad som händer på jobbet.

Nu när Knut är större så jobbar vi ju båda två förstås. Knut går på förskolan mellan 8-16.30 varje dag. Jag lämnar och Emil hämtar.
Om Knut är sjuk vabbar vi varannan dag, oftast är Emil hemma första dagen och jag den andra.
Jag tycker att vi är ett så himla bra team jag och Emil när det kommer till föräldraskap.
Vi låter varandra få göra mycket själva, så länge man bara stämmer av innan och inte bara räknar med att den andra tar Knut.
Jag tror det är när man tar varann för givet det blir problem.

Att Emil har varit hemma redan från början har gjort att han och Knut har en otroligt fin relation. De känner varann så väl. Knut tyr sig inte mer till mig än Emil och det är så himla skönt för alla inblandade, att alla kan trösta, alla kan natta och alla kan hjälpa till, utan inbördes ordning.
Vet ni att statistiskt sett så jobbar nyblivna pappor mer än de gjorde innan de fick barn?! Det är ju helt befängt!
Jag vet att det kan vara knapert att vara föräldraledig, men mycket går ju faktiskt att skära ner på. Skit i lekland och kanarieöarna och var hemma lite mer på vardagarna istället.
Det är inte semestern man minns, det är det där vanliga, köttbullar och makaroner, sandiga gummistövlar och nyvakna ungar. Det är DET som är det viktiga!

Jag förstår att alla yrken eller alla liv inte går att lösa så som vi gjort. Men fråga på jobbet vettja, om det går att lösa på nått annat sätt än det gamla vanliga. Oftast går det ju och man kan ändra mycket om man bara går utanför det ”som alla andra gör”.
Jag tror det är oerhört viktigt att se att vara föräldraledig inte är någon ledighet, det är minst lika hårt jobb om inte mer än att faktiskt vara på ett jobb. Det vet man inte om man aldrig är hemma.

 

Pin It on Pinterest

Share This